Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ( 106 ) 3E
anförd med fmak genom lifliga dikter i bin-
dande ordelag och rik på höga tankar, vi-
fade redan detta Guda-Språkets art. VIrot-
LIER och HorATIER i Rom pligade fig of-
ta länge nog för minfta rad, at bringa fina
Skalde-qvåden til den högd, hvarvid de ge-
nom fi minga åldrar fig bibehållic, når de
Norditke ’Stark-ottrar , BraGerR och THig-
DOLVAR , fom tillika voro Krigs-kimpar ,
qvådde fina vifor på platfen, der åmnet yp-
pades, med leende mund, och tådana före
kommo dem på tungan. Delsutan var ingen
Vitterhet i bruk, ingen låsning, ingen gran-
lagenhet i Språk och talefåte. Man kan då
väl tånka, at verferne ingen annan likhet ha-
de med de Grefke och Romerike, ån at Deg-
gedera voro rim -löte. Således kan man ej
taga vir gamla hedna Skaldekontt til cfter-
döme.
Med Pifvilka liran blef hon icke förbår-
trad : inarare förvirrad, få mycket möjeligt
var: De gamle Skalder drefvos likvål af na-
turen, och talade rent fit modersmål; men
de okunnige Munkar ville pråla med latin,
den de berttkåimde likfom Svenikan, och in,
förde fedan rimen , til tankatnas plåga.
Rim göra en behagelig vårkan hos en tån.
kande’ Skald; men åro er fördårf hos en tank-
lös qvådare, Verferng kommo då fram utan
pro”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
