Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AT (113 ) IT
Språket bör man vårda : man bör tala god
och behagelig Svenika: icke’et onådigt ord:
icke en illa vånd mening :” utlåtelferna böra
naturligen pafla fig efter faken och åga fin
råtta vikt: hvarken gemena och nedriga, el-
ler högtrafvande och konftiga: för allting
inga nyfvarfvade och obrukeliga ord , dem
ingen utan ftor’ möda förftår. At man ock
vet -inikrånka fig ,’ tåga blomman” elier det
bålta af en fak, hålla up i råttan rid, och
icke med et kårnlöft orda-prång eller envis
fanfakning/intil bornen göra fin: Iåfare led:
fen. Man Bör aldrig vara rådd om en Phra-
fe, eller hafva vifsa lif-ord; dem man för in-
gen del vil upoffra. i
Då man i akt tager defsatré Hufvud-om-
ftåndigheter, finner man vål , at man icke
juft i förfta fprånget löper uppå Parnaffen:
En god vers koftar arbete: derföre bör man
fe fig tid, och aldrig urfikta fig med
kyndfamheten. Med haftvårk år gemenli-
gen föga bevåndt. Man bör låta ligga det
man utkaftat: Öfverle det då och då: höfla,
fila, ftryka ut . lätta til: der år ej nog, at
et och annat ftålle år vackert : altfammans
bör vara fig likt och bibehålla fig från bör-
jan til flut. Man gör ganika väl, at man
uplifer det fören vån af fmak ; fom uprik-
tigt gifvér tilkånna hvar det behöfver åndrings
ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
