Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fo
Men ufle! när du dig til yran öfverlemnar’
Och nyttjar detta lif Tom finlighetens träl;
Ack! hvad förnuftet grymt fig på din dårlkap
hämnar,
När ledsnad, harm och blygd förenas i din fäl.
Du med en gruflig ängft et nefligt brott betäcker,
Och redan flörfla flraff uti dit fköte bär.
Et ord dig gör helt ftum, en fkugge dig förfkräcker;
Du tror hvart ögneblick , din gerning uptäkt är,
Ack! vet, det är ej nog, at man dit brott förgäter:
Du blidkar lagens hot, du tyftar fannings röft;
Dit famvet, fom en orm, likväl dit hierta fräter,
Och aldrig detta får kan läkas i dit bröft.
Men då med jämna fteg du dygdens vägar följer,
Och vördar a dig felt en medfödd helig lag: "
Om fig, med fvarta moln, din fynkrets öfverhöljer;
Du fruktar ingen ftorm och inga åfkefllag.
Om i din ofkuld än dig tadel brotflig dömmer,
Likväl dit finneslugn kan trotfa ondfkans magt :
Om den, du godt har giort, en ädel plikt för-
glömmer ;
Du fer hans nedrighet , med ömkan och förakt,
Du ej af tomt beröm til ädel gerning drifves,
Och föker ingen lön uti förgängligt gull:
Du bär uti dit bröft den lön af bönlen gilves
Åt dem, fom ällka dygd för dygdens egen fkull,
fa
Ä 2 FÖR-
Tea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
