Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ER då
FABEL 20,
Uglan och Syrfan.
Mia. bör med menfkligheten fämjas,
I andras harm och trots förnöja fit begär ,
Et famfunds. brott , en högfärd är,
Hvars fall af gudar billigt främjas.
En Ugla i fit öde bo,
I hopp om någon fömn , förgäfves fig betäckte,
En Syrfa med fit fkrik , fom hela dagen räckte ,
Gaf nattens fogel ingen ro.
At lika fpratt mot Syrfan öfva ,
Den tid hon hvila tar, vår Ugla finner lätt ;
Men flyrkan heldre vil af goda medel prötva,
Än hämnas på et kräk en liden”oförrätt.
Min granne, fäger hon, befinna,
| At et olykligt undantag ,
Jag i i naturen är, ifrån den milda lag,
Hvarmed hon fkiftar natt och dag. ’
"När andre fofva , vakar jag,
Och kan en flygtig ro om dagen endaft finna,
Hvad ro kan ägas då, bland ftändigt gny och dån,
Utaf en verld. fom mig omringar ?
Me dock i denna gran är afikild derifrån ; |
en genom bark och träd dit gälla liud fig
tvingar,
Hvarföre plåga mig ? Du roas af din fång:
Jag drifligt ej begär, at dina nöjen hämma,
Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
