Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P2
Som fig i luftens rymder fvängde;
Strax vil han härma deras lopp;
Men med en trög och vinglös krop;
Hvad kan han ? — Icke mer än klaga:
”O Jofur! mafkars Gud och Far ,
”Mån du väl rättvift handlat har
”Mot dina barn? — Jag ufla, fvaga,
”Mit lif i ftoft och mörker drar,
”Då foglen up åt himlen fväfvar. ”
Sa knötar han, ändock han bäfvar.
Knapt har han anfört fit befvär,
Förn han til Fiäril ombytt är,
Och glad med guldbeprydda vingar
Från blomfer fig til blomfter fvingar;
Nu intet mer han önfka lär — |
Men himlen fvartnar , åfkan knallar,
En regnfkur ned ur molnen fväallar,
Sin dödsfrund häpna Fiäriln fer,
Och fig et fkydd hos Rofen ber;
Men hennes ftielk , fom friftad gifver,
Hans klena vingar fönderrifver,
At han til jorden faller ner:
I hennes barm han fig vil dölja ,
Men hon hans vingar motftånd gör:
Han äntlig qvafd af regnets bölja
I ånger och förtviflan dör.
Denne fabel torde ej otienligt kun»
na lämpas på mennifkän, hvars dårak»
tiga åtrå altid fträfvar öfver den krets,
a fom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
