Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325 I
ter all liknelfe föras til en fenare tid,
då Nordilka poélien, genom Islännin-
gar 1 fynnerhet, fick et konltigare fkick,
flera och fvårare lagar, mångfaldiga
versflag , och et eget fpråk , Skaldfka-
parmal, rikt af. en otrolig myckenhet
oétifka namn, figurer och talefätt.
Våra äldre Skalders qväden voro lik-
väl icke altid utan någon konft, hvil-
ken dock fynes förnämligaft deruti
beftått , at fom de vanligen föngos ,
lämpa dem til viffa ofs nu obekanta
toner, och at föka vinna et då beha-
geligt liud , genom harmonilka famftaf-
vars viffa ftälning och fammanfätnin-
gar, fom i Eddas Hliodsgrein kallas
Henbingar: et påfund af hög ålder här
1 Norden, få framt man bör tro det,
fom i Ynglinga-Sagan märkeligen om
Oden förmäles, at han mällti allt Hen-
bingom: hvarmed likväl icke rim för-
itås, fom både vår Svenfka och den
nya Danfka Ofverfätningen orätt tol-
kat, och hvaraf man uti de gamla
Skalde - Vifor inom denna ålder inga
vedermälen funnit.
För öfrigt vifa fig väl ock på vis-
fa flällen i våra äldfta öfriga Skalde-
qväden ftarka känflor, finrika utlåtel-
X 3 TUNER
EN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
