Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 359 I
Så fnart jag hunnit op, fkal jag ej vara fen
At dig, til nödig hielp,; min rafs i ftället läna
Hvad lycka, ropar fader Bock,
At vara förd af fluga vänner!
Förutan fkryt, jag tänker ock,
Men mellan ofs likväl bekänner,
At om jag än, med ångft och fvett,
I all min tid min hierna bråkat,
Jag aldrig på den utväg råkat,
. Som du 1 förfta blinken fett.
Så plär en dårad verld för fnille mången prifa ,
Som tienar blott fig fielf och duger ej til mer.
. Herr Räf fig knapt ur faran fer,
An han med ömklig rött, at ej Gin fallkhet vila;
Beklagar at hans fvaga tals
Ur diupet af en brunn ej draga kan en börda
Så tung fom Bocken är, hvars pund han måfte
vörda ,
Hvars fkägg allena gör et lafs.
Om lyckan framgent mer benägen
Kan fkaffa dig den hielp, hvarom du är förlägen,
(Han rår en fattig Bock til flut:)
Min vän ! gå aldrig in, der du ej känner vägen,
På den en gäng du kan gå ut.
Gå! fvarar han med harm och ifver,
Min ftörfta dårfkap var, för den jag ftraffad
blifver
Åt på en bof, jag bygt mit hopp.
På vänners rygg han klifver opp
Och dem i nöden öfvergifver.
Bb 3 > < FÅBELVR:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
