Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fö RN
tid, och likväl var den goda fmaken då
i beftändigt aftagande, til des at bar-
bari , okunnighet och vidfkepelfe änd-
teligen aldeles utfläckte få vetenfka-
pernas fom vitterhetens ljus. Och ehu-
ruväl det icke kan nekas, at ju de Gre-
kers och Romares vittra fkrifter gan-
fka mycket bidrogo at ändteligen fking-
ra medeltidens djupa och långvariga
mörker, få bevifar fådant dock ej, at
alla de lyckliga fnillealfter , fom Euro-
” fedan den tiden fått hugna fig af,
änleda fig endaft och omedelbarligen
ifrån de gamlas vitterhet. Ångra
den gingo förbi, innan de flefte länder
i vår verldsdel kunde upvifa egna fkal-
dearbeten , värdiga fmakens och Sång-
gudinnornas bifall; och ovift lärer det
vara, om juft heller defla, på alla ftäl-
len blifvit alftrade af de gamlas vitter-
het. Ända ifrån K. Guftaf I. tid kän-
de och högaktade man den i vårt fä.
dernesland. Vid våra Scholor och Aca-
démier läftes och förklarades de bälta
’ forntidens fkrifter redan öfver 200 år,
innan fvenfka vitterheten ändteligen för-
mådde lyfta fig ur fin vanmagt, och
fkalder hunno danas, at pryda och be-
fjunga en Lovisas och GustaArs tide-
st D 3 hvarf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
