Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pr -108 I
tilväxt, fon den nu är med fegrar och
hjeltebragde’. |
Mennaned all fin ömhet för fina un-
derfåter fåg han fig tvungen at blott-
fälla dm för krigets hårda öde. Et
fmärtnde bekymmer för en Konung,
fomvfätter på lit folks lif och fäkerhet
famna värde fom på flin egen.
. Skulle CarL GusTtAF utan nöd-
tvång och af en öfverdrefven krigslu-
"fta kunnat inleda fit rike 1 vådeliga krig,
då det behöfde freden för at återhemta
fina förflöfta krafter? Den hiftorifka fan-
ningen frikallar Konungen ifrån et få
« illa öfverlagdt Beflut, fom fkulle likväl
tåla någon urfäkt, då man blott rådfrå-
gar flora mäns egenfkaper. Ju mera
höghet i deffa, ju flörre ömtålighet, at
något deraf förlora. Tidens tankefätt ,
fmittadt af gamla göthifka fmaken , bor-
de ock på Regenten vifa fin verkan.
Krig anfågs då för enda medlet at gö-
ra riket flort, och förfädernas ära trod-
des ej kunna bevaras , utan genom blo-
diga bardalekar , hvarigenom fvenfka
krigsmagten borde hindras at förfalla i
lättja, välluft, doglöshet , feghet och för-
akt. Man beflöt fåledes et krig innan
man hade valt fin fiende.
G 5 Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
