Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo på huru snön smälte på gården och huru på en fläck sanden blifvit bar.
På den fläcken voro många små fördjupningar liksom små thefat i sanden,
och h varje sådant var fyllt med klart vatten af ny smällt snö. I en hast
sågo vi huru en mängd småfoglar, de allra sötaste små foglar, grågula,
gröna och spräckliga, slogo ned på den bara sandfläcken. De plaskade sig
i de små vattenreservoirerna, flaxade med vingarna deri, så att vattnet stänkte
högt omkring dem och lyste i solskenet som ett perlregn. Lekfullt doppade
de näbbarna och med en knyck på de små pigga hufvudena slängde de
droppen långt bort, så hoppade de qvittrande och doppade sig ånyo. Det
var ett jubileum, det var den friskaste, liffullaste vårhelsning man kan tänka
sig. Jag var så förtjust åt dem, att jag velat kyssa hvarenda en af de små
älskliga varelserna. Men just som det var som allra roligast — klump —
klump, klump — tungt, långsamt, buttert kom gamle rättaren klifvande, med
luggen i pannan, mörk som ett åskmoln, grå från topp till tå, grå i synen,
grå till lynnes, liksom ingen solstråle funnes till för honom, — och — hui!
flög fogelskaran långt, långt bort och deras badsejour på vår gård var slut.
Säg, var det inte vackert? hvad är vackrare än små foglar? Menniskan
visade sig icke till sin fördel den gången, och föreföll alls icke som skapelsens
krona, utan fastmer som en fogelskrämma. Men det finnes så olika
exemplar! Rättaren är visst bra han också, när han är vid godt lynne.
I hvarenda månad förekommer någon födelsedag eller namnsdag som
det är ett nöje för någon att fira ... när jag ser i almanachan och betänker
att alla dessa namn äro kära för någon, att dessa dagar äro vigtiga
minnesdagar för den ena eller den andra, då få de alla så stor betydelse. Jag
vet en födelsedag i Mars, ja — hade icke den varit så hade aldrig dessa
berättelser fått några teckningar, nej de hade icke ens blifvit skrifna. Men
jag vill lemna alla de stora, minnesvärda firningar jag upplefvat oclf bara
helt enkelt berätta vår sista enkla fest.
Redan klockan tre på morgonen vaknade lille Rudolf och ville icke
sedan lägga ned sin hufvudknopp på kudden af fruktan att försofva sig, det
var ju pappas födelsedag!
Tidigt väckte gossen sina syskon. I hast klädde vi oss och derpå
satte sig processionen genast i rörelse till pappas kammare. Främst
marscherade lille Knubbenubb röd i synen, rak och belåten, med ett ljus i
hvardera handen, derefter vår fanbärare Uno, med en lång stång, hvarpå hängde
tre ark skrifpapper, barnens gratulationer, af dem den föregående dagen
superbt utmålade med englar, rosor och krumelurer, gula och röda
inskriptioner.
Derefter trippade lilla Eva med en barntrumpet i munnen och en
annan gallskrikande leksak i handen. Sedan kom mamma sjelf, bärande
på ett sammetshyende sina ståtliga presenter af oumbärligaste slag med egna
händer sydda plagg och nystickade strumpor. Sist kom den hederlige
pudeln, Monsieur le Marquis, gravitetiskt viftande med sin yfviga svans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
