Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom döfva och blinda, de der med seende ögon icke se och med hörande
öron icke höra.
Men, vi skulle ju tala om Maj och om första Maj. Som sagdt, då
måste man ut pä en lång vandring i skog och mark, plocka blommor och
rulla sig i den mjuka mossan. Då måste man lyssna till bäcken och
fog-larne, taga de gamla träden i famn och lyckönska dem.
Så sjunga vi! Sånger enkom inlärda till första Maj, och den hingste
af oss bär en fana, hvarpå Maj lyser i gyllne bokstäfver framför tåget. Man
gör sig kransar af lingonris och dricker vårens skål — i björklake om
möjligt — eljest ur källan. Det är en dryck som ingen fogel och ingen blomma
försmår, ej heller törstiga barn. När vi komma hem med våra skatter, så
få vi grönkål med förlorade ägg och nypa hvarandras örsnibbar så röda som
rosenblad, ty det är det första gröna man äter på året. Då dricka väl också
föräldrarne märg i benen och vi klinga med våra glas och äro så förnöjda
att Maj är kommen, glädjen och lekarne räcka tills vi somna. När man
sedan åter vaknar så var det ingen dröm, det är Maj, den sköna,
mångbe-sjungna månaden. Om man ännu ibland bemötes litet kallt så gör det
ingenting, hastigt blir det solsken och värmen kommer och alla löf få brådtom
att spränga sina knoppar. Det är ett lif, en verksamhet! Alla myror springa
om hvarann som om de voro yra och skulle berätta den stora nyheten:
Våren är kommen! Insekterna surra, nyckelpigan visar sig i samma slags
prickiga kjol som hon bar i fjol. Majnycklarne äro ännu alltjemt gyllne, annat
brukas ej.
Det säges att en hederlig bonde en gång fick se kungens slott, med
all prakten, taflorna, bilderna och herrligheten derinne. Han förundrades.
Någon frågade honom då hvad han trodde att allt detta vore värdt? Men i
detsamma började det regna. Det var efterlängtadt, alla åkrar voro törstiga
och drucko med välbehag, dropparne glittrade på träden och en regnbåge
lyste öfver molnen. Bonden knäppte ihop sina händer och stod tyst. När
frågan upprepades svarade han: Icke så mycket som detta Majregn öfver
kungens rike. Så gick han hem i sin koja och fröjdade sig åt den rikedom
som föll ned från himlen och tackade Gud.
Ja Majregnet, det är något ljufligt! Hur brådtom vi barn alltid fingo
att bära ut de stackars blomkrukorna, som tycktes få nytt lif, och hur vi
sprungo med utslaget hår, för att få de klara perlorna till prydnad deri,
allt skulle ju växa af Majregnet, och vi få långt, långt vackert hår. Visst
tyckte jag, när det om aftonen flätades, att det förbättrats betydligt.
Kom sköna Maj och blicka
Med milda ögon ner, etc.
det var en visa, som sjöngs mycket och ej blott sjöngs, utan efterlefdes.
Nu fick man hvar dag nya leksaker, sälgen gaf oss gåsungar och
granen kor. Hvar ny blomma helsades med förtjusning, vi togo ständigt
emot främmande och ropade: välkommen! hurra! när backsippan stod der så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
