Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gen dansade folket till klockan 5 och man hörde plötsligt midt under sin
söta sömn, den glada skaran draga öfver gården med musik och sang. Nu
började smultronen mogna och vi gingo ut med små näfverskeppor eller
korgar och hemkommo alltid med riklig skörd. Lilla syster kunde lära sig
träda upp de vackra röda bären på ett grässtrå och bära dem så, då hon
ej orkade med korgen. Smultron lyste på bordet morgon, middag och qväll
och vi tyckte oss aldrig få nog.
Lien började meja af det vackra gräset och blommorna och sedan
vi sörjt öfver deras död, kunde vi ej låta bli att fröjda oss åt de stora
hö-stackarna, der man kunde bygga sig så präktiga små kamrar och sitta så
godt. Så fick man åka på toppen af de doftande hölassen och tumla om i
den snart fulla höladan.
Pappas namnsdag fingo vi alla kläda ut oss till bondgossar och
bondflickor. Ja till och med mamma, farbröderna och fastrarna voro förvandlade
till bondfolk och räfsade och stäckte hö. När sedan farfar tog pappa med
sig att se på höbergningen blef han ej litet förvånad att se så hyggliga
gossar och flickor i färd med höet. Mamma talade på vers, såsom ingen
bondgumma nånsin gjort — vi sjöngo en visa som faster Sophi lärt oss,
och så drack man kaffe i höet, hvarvid vi hörde gamla rättaren förtro
Zet-tersten, som kommit ut med kaffet, »att herrskapsfolk har underliga påfund.»
»Här ha de sprattlat i sär höet så vi ha en half dags göra till, och så ska’
de sitta och stå i hö för att få gudslånet i sej, som de kunnat få inne i
huset bättre!»
»I finge väl se underligare saker än det om I lefde med dem som
jag», anmärkte Zettersten, och jag funderade länge på hvad han kunnat se
för underliga saker.
På qvällen åkte vi hem i de stora hövagnarne och pappa körde
öfver så stora diken att vi livar gång tänkte lasset och vi alla skulle ligga
der. Ni skulle ha sett huru vi skrattade och huru skälmaktig pappa såg ut.
Snart, alltför snart, flögo dessa sköna sommardagar förbi och
resvag-nen stod åter för dörren. Nu satte man sig ej med så gladt mod deri som
sist, ty nu bar det af upp till staden igen och hur instängd och torftig
förekom oss nu den lilla trädgården! Torftaket lockade ej mer, dockparken
såg småaktig ut och från stegen såg man ingenting intressantare än
gesällerna på sadelmakareverkstaden i nästa gård. Vi kände oss nedstämda och
vilsekomna. Men skola och spellektioner började och vi fingo åter mycket
att göra. Uet dröjde ej länge innan vi förtrodde hvarandra att hemma var
ändå bäst och att vi skulle vara nöjda och glada om vi aldrig finge komma
på landet blott vi hade mamma, pappa och syskonen.
Lyckliga barn om I hafven ett hem der gudsfruktan och kärlek
blomma året om! då har man sommar och en evig Juni månad med frukter och
blommor i hjertat, om hemmet ligger inom stadsmurarne eller på den sköna
fria landsbygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
