Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den romerske kejsaren? Var det kanske för att kejsarkronorna och
svärdsliljorna då blommade? Ali nej — det var mycket troligare att
månaden hette så derför, att hvar buske, hvart träd denna tid hade färdigt livad
det ville gifva och att gåfvornas mängd var stor, som om julen. Hvart man
såg, en angenäm öfverraskning!
Nu äro smultron och blåbär mogna. Ack, hvilken fröjd att plocka
dem, träda dem på strån och föra en hel näfverskeppa full hem!
Nu strålar det höga kungsljuset och lyser vidt omkring, man ser
ringar i gräset der det säges att elfvorna dansa omkring det. Kung Carls spira,
kallas också denna blomma. Sedan man sprungit sig trött och varm hur
skönt att hvila i gräset då väpplingen sprider sitt doft och gräshopporna
sjunga så förnöjda. Det är som om hela ängen fått lif, och hvar blomma en
röst. I slutet af Juli ha vi en fest, det är att plundra ärtåkrarne på de
första släpärterna. Den dagen gjorde vi en lång lustvandring. Ofta lekte
vi att vi kommit på en obebodd ö, och skördade ett rikt fält, fullt af
okända herrliga växter. Yi skaffade oss en gryta hos infödingarna, gjorde upp
eld på berget och höllo en festlig måltid. Par om par marscherade vi fram
och så började släpandet. Stora ättehögar af skal vittnade snart om den
nordiska kraften och förmågan. Ändå fanns mera qvar i grytan och de
små barn som skulle hämta den, ställde sig i ring och släpade, och sedan
släpade de ända hem.
Men det märkvärdigaste af allt under Juli månad var när så hände
sig, att vi fingo fara till någon badort. Tänk bara till Gotland eller
Marstrand! Till hafvet. Det är så stort, så mäktigt, så underbart. Jag gick
första dagarna bara och såg på det, sedan vågade jag mig ned till stranden
för att göra närmare bekantskap, men rädd sprang jag undan för de stora
vågorna som jag tyckte ville komma och taga mig. Det var en helt ny
verld för mig, denna klippiga trakt med sina framskymtande blomstrande
dalar. Att få komma i en segelbåt var ju som att fä vingar, man sväfvade
öfver djupet så lätt och fri. Ack, när skummet perlade kring stäfven, så
herrligt det var!
Stranden var rik på de vackraste snäckor, så fina, så omsorgsfullt
prydda, att livar och en tycktes mig en skatt, ett naturens mästerverk.
Perlor fann jag en gång i en ostra, de voro cj stora, men dock två äkta
perlor, jag gömde ostran med och kallade henne aktningsfullt perlemor.
Tittade man ned i vattnets djup, då var det som den brokigaste saga
dernere. Tång och sjögräs summo i långa festoner och på den fina
sandbottnen promenerade en vacker sjöstjerna, grann som en förtrollad prinsessa.
Så kom hastigt en ful krabba sättande på sned och skrämde den stackars
stjernan så den gömde sig under tångens grenar. En manet solade sig på
vattnets yta och drog ihop eller spände ut sin genomskinliga, glaslika kropp.
Fiskar med röda fenor, simmade fram och sågo på mig med klara,
förvånade ögon och vände tvärt om. Deraf slöt jag att de icke tyckte om mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
