Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven sedan hans kind liar bleknat och de rika lockarne glesnat till en
snö-hvit krans kring- den kalnade hjessan.
Ja, Augusti är fullbordans, fruktens tid, då alla vårens och
sommarens löften nå sin fulländning; den är liksom kronan på verket. Då börjar
inhöstandet af allt hvad den gode Guden låtit växa på åker och äng, på
trädgårdsland och bärbuskar och fruktträd. Den tiden är ju full af
glädjeämnen för både gamla och unga. Och väl må då glädjesånger och
tacksägelse höjas till fadren i himmelen, som sä rikligt skänkt oss det dagliga
brödet, då så många våra arma syskon deruppe i norden bedröfvade stå och
betrakta sina bortfrusna tegar. Men icke blott det dagliga brödet har Han
låtit åt oss växa, utan äfven så mycket, mycket annat, som visst icke
be-höfdes för att ej lida brist. Tänk, alla sköna bär och plommon och päron
och äpplen, och hvad de allt heta alla de der goda sakerna, som Augusti
strör ut med falla händer och som i synnerhet i små barns ögon lysa så
underbart — nog kunnen I lefva och vara mätta dem förutan, men I fån
dem ändå, små barn, efter Gud är så god. Ha’n I någonsin tänkt på, mina
kära små vänner, hur mycket det är, som Gud har gjort till och med bara
för vår glädje? Han kunde ju hafva låtit alla vackra blommor vara grå och
alla träd och gräsmattor blacka och den sköna himmelen utan någon färg
alls. Nog hade menniskorna kunnat bo på jorden ändå, och träden kunnat
duga lika bra till bränsle, och gräs och säd till föda. Men tänk hur tråkigt
det hade varit, hur enformigt, fult och dystert! Hu då!! — Tanken er
riktigt in uti hur det skulle vara, om verkligen inga vackra färger funnos uti
sommarens drägt och alla hans foglar voro stumma eller bara skreko som
skatan, och alla bär ocli frukter voro beska som medikamenter — hvad
skullen I tycka om det, små vänner? Sen I, huru hela naturen talar om
Guds kärlek, och hur den sjunger Honom en ny visa för hvarje månad, ja
för hvarje dag. Kanske ha’n I aldrig prisat Honom så bra?
Huru många nya glädjeämnen i Augusti som man icke haft förut på
sommaren! Särskildt bruka små barns fötter dä gerna springa ned i
trädgården och många noggranna observationer på livad buskar och träd månde
innehålla anställas. Nog minns jag huru vi som barn redan långt innan
Augustisolen fått tid på sig att mjuka upp de gröna krusbärskartarne,
började de flitigaste efterspaningar i buskarne, om der ej möjligen skulle finnas
ett eller annat bär på solsidan eller i toppen, som vi med godt samvete
kunde kalla moget, och huru förnöjda vi voro, om vi lyckades att finna
några, hvilka vi hoppades kunde hos mamma och pappa gälla som bevis
för, att krusbären nu verkligen voro mogna, och således den efterlängtade
tillåtelsen om fritt tillträde till buskarne skulle utdelas. Vanligtvis blef denna
vår förhoppning först åtskilliga gånger gäckad, emedan det var bra stor
olikhet emellan våra och pappas och mammas åsigter om hur ett bär bör
vara beskaffadt för att kallas moget. I synnerhet tyckte vi att gamla Hanna,
som var mycket rädd om våra små magar, hade förfärligt stränga åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
