Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Företal.
Ordens konstrikhet har i våra dagar stigit högt.
Hvartenda åskådnings- eller känslosätt, som
någongång i verlden gällt eller ännu gäller såsom Poesi,
har man ej blott försökt sig i, utan äfven — till
ord och yta — temligen hittat. Likväl saknas
esomoftast, i all denna konstrikhet, just del väsendtliga:
ett inre, ett lif, en själ. Det enklaste har i detta
afseende forblifvit mest oupphinneligt. Det finnes
en ’gedigenhet, lik diamantens, en renhet, lik hans
vatten, som ej låter sig härmas.
Ungefär med dessa ord yttrade sig fordom, i
en anmälan af Svenska Forns ånger, den
oförgätlige Geijer: en man, hvars hela varelse lefde
och rördes i andan af det diktslag, som af al
vitterhet var det första och fortfar att af all
vitterhet vara det högsta: det Enklas poesi. Han
såg den utgöra de gamla Folkvisornas evigt unga
behag; han värderade företrädesvis den äfven i
all nyare diktkonst; och förtroligast tilltalade
honom alltid den lyrik, som omedelbarast innebär,
som skärast uttrycker hjer lats innerlighet, känslans
sanning, naturens friskhet, och denna ständigt —
också i tårar — klar (blickande lefnadsglädje, hvars
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
