Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värden på Gröna Linden - 2. Den smyckade hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Aldrig vet jag”, så hon tänker,
”Men en dolk för minnet blänker,
Hvar gång jag det ärret ser.
Och för tanken då sig ter
Dunkla barndomsminnen åter:
Salen, gubben — den som gråter,
Gossen, som den dolken bär,
Och så lik, men främling är. —
Hästen druckit, jag fått hvila,
Nu vi måste hemåt ila.
Hvad! han springer ensam! Ve!
Hur jag lekt! får ingen se!”
Fort, med bara fotter, Anna
liar, för att hästen stanna;
Men af mod och frihet yr
Snabbe gångarn henne flyr.
Flickan skyndar, kinden brinner:
Andlös nu hon honom hinner.
Hastigt med ett enda hopp
Svingar hon på gångarn opp.
Ömsom röd och blek blir kinden,
Håret fladdrar fritt för vinden,
Ögat fylles af en tår,
Armen kring hans hals hon slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
