Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Första bandet (del I & II) / 65 (1929-1932) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök på Björkö i Österbotten. Av Gabriel Nikander

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT BESÖK PÅ BJÖRKÖ I ÖSTERBOTTEN

Av GABRIEL NIKANDER

PÅ MOTORBÅTEN från Vasa till Björkö blir man bekant med en
god del av öns befolkning, som varit inrest till staden för att handla.
Båten äges av byns bönder, som på gammalt sätt underhålla
gemensamt fartyg för byalaget med den skillnad bara, att man nu använder
motor i stället för råsegel. Motorbåten går den fyramila vägen in till
staden endast en gång i veckan, varje lördag, och i höbärgningstiden
går den inte alis, för då har ingen på Björkö tid att resa hemifrån.

Det är en kall eftermiddag i maj 1923 med frisk blåst, nära nog
rätt nordlig. Kvinnorna sitta mest nere i ruffen och männen uppe på
däck eller i styrhytten. För stadsfärden ha de flesta klätt sig i vanliga
kläder, men en och annan gumma har på sig en tröja av lantligt snitt
eller en hemvävd sjal med vackra mönster. Hos karlarna är det bara
den grannröda eller gröna skjortan av hemvalkat ylletyg, som erinrar
om gamla tiders färgglädje. Vart man ser, är det präktiga svenska
typer, trygga och klartänkta karlar, som man kan vänta av
havsfiskare och sälskyttar. Av kvinnfolken ha flera det myndiga och
litet hårda utseende, som man ofta möter i Svensk-Österbotten, där
kvinnorna deltaga i allt karlarbete så när som hustimring och
säl-f ångst.

Själve nämndemannen i byn är med på båten, och han kan ge säkra
upplysningar om förhållandena i byn. Likaså skepparen, som är
mångslöjdare och både kan snickra, måla och smida.

Männen berätta, att deras skärgård äger en större landyta än en
välmående grannsocken på fastlandet, men marken är så ofruktbar, att
gårdarnas skattetal äro helt låga. »Månne det nånstans ska finnas så
stenig mark som här», säger en av karlarna stillsamt. Antalet bönder,
alla bosatta på huvudön, är nu uppe i ett åttiotal. Dessutom finns det

J — Svenska kulturbilder I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>