Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bys insignier och instrument. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Sigurd Erixon
7de En äldre protokollsbok med byförordning af 1742 m. fl. papper.
8" Denna Protokollsbok.
9" Skifteshandlingarne för Kieckstads Byalag.
10" Wäghandlingar för Byns gemensamma vägar.
11" i Brännmärke med namnet Kjeckstad».
Lyckligtvis finnas alla dessa reliker ännu i behåll. Varje sak i en
sådan fullständig svit blir ett monument, varje uppgift om detsamma
ett dokument. Med hänsyn härtill ha föremålen, med undantag av
de allra yngsta och ännu brukliga, överlämnats till Nordiska museet,
som inlöst dem och givit dem en äreplats i sin samfundsavdelning.
De se kanske icke mycket ut, bild 1, men de ha så mycket mera att
berätta.
I Käckestad liksom i många andra västgötska byar avhåller man
ännu bystämmor i gamla ceremoniella former. Den förnämsta
sammankomsten är förlagd till slutet på maj eller början av juni. Den
inledes med gärdesgårdssyner under ett par dagar ute i markerna och
avslutas med ett »grannöl», som på en gång är byting och gille.
Delägarna i västgötabyarna ha sedan hedenhös kallat varandra grannar.
Därför benämnes allt som rör byn också på granne.
Först i raden i det citerade protokollet nämndes »grannkäppen».
Det är en grov enstör med en mängd initialer och årtal och i nedre
ändan en järnpik, bild 2 b. Den stöttes med pikens hjälp ned mitt i
golvet i den stuga, där grannölet hölls, eller i marken ute på gården,
om man samlats ute, och skulle förbli stående så länge
förhandlingarna och supgillet pågingo. Om någon slog ikull den, fick han böta.
Grannkäppen var således bylagets och grannfogdens värdighetsstav
och ställdes upp som ett fridstecken, som ej fick kränkas. En
motsvarande tingest är också känd från kyrkbyn i Ullervads socken. Den
kallas där »grannstake» eller »grannastav» och har en rad bomärken
och årtal alltifrån år 1771. Då en ny bonde kom till denna by eller
blev sin egen, inskuros hans initialer samt introduktionsårtalet på
staven, varjämte han som ett slags upptagningsavgift i bylaget
betalade några skilling. Grannstaven är här således bylagets
medlemslängd, något som möjligen även gäller Käckestadsstaven. Liksom i
Käckestad kördes grannstaven i Ullervad ned i golvet i stugan och
fick ej stötas kull. Det hände dock rätt ofta, då bönderna mot
kvällen blevo upprymda, att de försökte knuffa varandra på den. Sådana
upptåg förekomma där ännu. I en västerbottnisk by, som jag en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
