Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bys insignier och instrument. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Sigurd Erixon
kladd i trä. Metoden har varit mycket spridd inom och utom vårt
land. Den erinrar något om det förfaringssätt, som man använt på
»karvstickor» och »karvstockar». De förra ha ännu icke upphört
att nyttjas av skepparna på vedskutorna i Stockholm. De senare ha
länge omhuldats vid våra gamla bruk. En grellare motsättning än
mellan dessa knivanteckningar och modern bokföringsteknik kan
knappast tänkas, och dock ha de existerat och finnas till och med
någon gång alltjämt vid varandras sida!
Den fjärde punkten i ägodelslistan upptar något som kallas en
»deppa». Det är en stor slev eller skopa av trä, lustigt ornerad med
kryss- och sicksacklinjer samt kil- och nagelsnitt, bild 3. Den är
försedd med en hake för att ej sjunka ned i det kärl, varur man skall
ösa. Ordet deppa är nära släkt med doppa. Efter gärdesgårdssynen
fortsätta förhandlingarna i allmänhet ute på gårdsplanen hos
grannfogden, där även det egentliga »grannölet» går av stapeln. Här
brukar då en väldig kittel med hembryggt dricka uppställas, vari
byns stora slev eller deppa måste simma. Det är en urgammal rit,
som här bibehållits. Att det är en kittel, som man nyttjar, antyder,
att det förr varit fråga om en upphettad dryck, sannolikt både söt
och stark. Kitteln med sin slev kan betraktas som gillessymbolen
framför andra och är kanske ett direkt arv från blotgillena under
hednisk tid. Det årtal sleven bär, är dock icke äldre än 1819, men
sannolikt har den väl ersatt en äldre.
Ur kitteln östes drycken upp i runda svarvade, mönjafärgade
skålar av bok med 4-kantiga brätten, så kallade »snippaskålar» eller
mera riksspråksmässigt snibbskålar. Sådana har byn ägt tolv stycken,
alla bevarade, bild 4. Nästan hela bylaget kunde sålunda dricka
samman ur dessa röda skålar, vilka äro av en typ, som åtminstone
sedan 1500-talet varit karaktäristisk för byar och bönder i
Västergötland, Östergötland och Småland. Några utpräglade
dryckescere-monier i övrigt synas icke ha bibehållits i Käckestad, men många äro
kända från andra västgötska byars sammankomster. Som exempel
härpå vill jag endast hänvisa till en ståtlig pokal av masurbjörk
från Dimbo kyrkby i Vartofta härad, bild 5. Ur den drack man vid
grannstämmorna, varvid den gick från mun till mun. Enligt uppgift
skedde detta på själva mötesplatsen eller »grannabacken».
Det rituella i grannölet framgår också av maten. Denna består
utom av smör och bröd framför allt av ägg, en rätt som otvivelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
