Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora daldansen och dess vapen. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
I 20 Torsten Lenk
nas anfall. Visserligen vägrade Västmanlands regemente att skjuta på
sina »föräldrar, bröder och släktingar», men Älvsborgs regemente och
ett par kanoner gjorde ett hastigt slut på det under stora ord
påbörjade företaget. Det var också på tiden, ty nya skaror upproriska
nalkades i båtar på Mälaren och hotade huvudstaden. Det blev kapten
Tersmedens uppgift att avvända denna fara, och på midsommardagen
vid i o-tiden på kvällen voro också dessa hopar skingrade och på väg
hem igen. Några få efterdyningar kunde iakttagas i landsorten, men
»Stora Daldansens» saga var ali, och det var också sista gången
Dalarnas bönder med vapen i hand reste sig mot sin överhet.
1,500 man hade, som ovan nämnts, förmåtts att utan strid avlämna
sina vapen, och resten togs på Gustaf Adolfs torg. Det var en mycket
brokig samling både nytt och gammalt. Vid landshövdingebostället
Kungsgården i Falun hade de nya musköter, som krigskollegium sänt
upp för regementets räkning, fallit i de upproriskas händer. I
Hedemora hade Berge Elfing, f. d. inspektör för faktorierna och f. d.
bruksägare, en s. k. rustkammare, vilken troligen får betraktas som
ett gammalt lager, och denna togs som god pris. Härför ställdes
Elfing sedan under åtal. I Hedemora rådhus förvarade vapen blevo
ett välkommet tillskott, och dessutom hade man plundrat
kompaniernas bodar. Nu bör man komma ihåg, att regementet nyss hade
utrustats för kriget i Finland och att ytterligare 500 man försetts
med vapen 1742. Det kunde alltså icke finnas så mycket att
tillgå, om inte möjligen sådant, som för länge sedan var alldeles ur bruk
och icke på något sätt ägnat att användas mot samtidens trupper. De
tillgripna vapnen räckte inte heller till, utan man fick ta med sig, vad
som i hast kunde åstadkommas. Skottet, som blev signalen till
truppernas angrepp, lär ha lossats ur en lodbössa, d. v. s. en finkalibrig
jaktbössa, som på den tiden uteslutande var allmogevapen, både som
tillverkning och användning. Denna lodbössa var helt säkert icke den
enda som medfördes. Annat hade karaktären av rena tillhyggen och
bland dem återfinner man de vid alla bondeuppror brukade
spikklubborna.
I Livrustkammarens inventarium av år 1803 förekommer under
nr 1251 följande:
»64 st. Dalkarls Gevär
17. spikklubbor, pikar, liar m. fi: sorter
81 st:»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
