Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos en brudkläderska. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS EN
BRUDKLÄDERSKA
ETT RESEMINNE
Av SIGURD ERIXON
rviJt^
Pä mina resor i Dalarna 1925 kom jag en vacker junidag till
byn Näset i Bjursås vid en vik av sjön Rogen, som glänste oförglömligt
i ljust blått. Här låg i en grön sluttning strax ovanför stranden en
gård, omgiven av glesa grupper av björkar och granar. Den såg ut
som så många andra i socknen, men denna hade jag länge önskat
komma till, ty jag hade hört, att här skulle finnas något, som man
annars icke längre brukar få se. Jag sökte socknens brudkläderska!
Och mycket riktigt. Jag träffade en vänlig gumma, som med
stolthet erkände, att jag kommit rätt, även om det var hennes avlidna
mor, Katarina Norberg, som varit mest anlitad, och efter någon
betänksamhet beslöt hon att visa mig sina skatter, vilka alla
anskaffats av modern. Det är sådana ögonblick, som ge oss kulturforskare
och hemlandsetnografer det lilla kvantum av poesi, som vi behöva.
Men måttligt skola ju kaplanerna hava. Jag var därför fylld av den
reserverade, lagom stora förväntan, som hövdes ögonblicket.
Gumman gick icke såsom man kunde vänta in i kammaren eller upp på
vinden utan ut på gården. Jag följde stum efter. Hon gick genom
en grind och gav sig ut på vägen. Jag undrade ett ögonblick, om
hon hade skatten nedgrävd i skogen eller om hon blott ville ha mig
ut från sitt hem. Här låg emellertid på vanligt sätt ett antal
småhus, tillhöriga gården men så långt ut från densamma, att man måste
förvånas. Jag fann så småningom, att det var redskapsskjul, smedja,
badstuga och förvaringsbod eller »härbre». Till det sistnämnda
styrde gumman sina steg. Här borde skatten således finnas. I
härbrena har ju dalfolket brukat förvara sina dyrbarheter, men
denna byggnad, som låg så långt ut från gården och hade svag dörr
och klent lås, syntes mig föga ägnad som skattgömma, bild 1.
Gumman öppnade emellertid och plockade under en säng fram en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
