Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En släktby och dess stamfader. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 52
Sigurd Erixon
Den pompösa men något knaggliga dikten lyder på följande sätt:
Hör tu, som djärfft påtrampar min graff, statt still och märk.
Kring Sverge är jag känder alt som ett undervärk
Pähr Oloffson jag heter, aff stånd jag hafver varit
En Bondeman olärd; Dock haar jagh ofta farit
En Nämdeman till Tinget, till Stockholm Herrdagskarl,
För hela Bondeståndet en Taleman käck jagh var.
Heel färdig var min Tunga, klokt hufvud jagh och hade,
För konung och Hög Herrar min ordh jagh väl uthlade.
Jag till Kongh Carl then Elfftes Son, Fadder buden blef.
Förr, tror jagh, ingen Bonde till sådan ähra kleff
Och sedan jagh hade druckit på Stockholms slott mång skålar
I Nåde med min Konung (jagh nu med Lögn ej prålar)
Medh Grefvar och Frijherrar, samt och medh Erckie Bisp,
För Faddergåfvan skänktes migh sjelff aff Konungens Disk
Sölffkanna tungh Förgylter, Ducater mång så röda,
Lunds Skattegårdh på köpet jagh fick medh samma möda,
Från Konungens saal hemförde migh sedan Konungens "Wackt,
I Hus med brinnande Facklor bleff jagh heel säkert bräckt,
Hvadh mer, vill jagh förtiga; Thet andra kunn’ bejaka,
Jagh djerfft gick fram ther andra the måste stå tilbaka,
Mitt Rådh och kloka Snille stort eftertryck har hafft.
Greff Lindsköld om mitt Kända han rätteligh haar sagdt:
Jagh kunde migh väl skicka, väl tala och väl dricka,
För hela Bondehopen haar jagh det gjordt till pricka,
Grant afftogh Klöckers penssel hur jagh var lynt och fatt.
Mitt Conterfeji i Stockholm på Riddarhus är satt,1
Stor Nådh och Skänk af konungen i Linkjöpingh migh hände;
Men jagh nu måste så mitt Taal till sista ände,
Ty Ack! Hvad är thet migh, hvad har jagh nu ther aff.
Med skuggan haar jagh spååt, jagh ligger nu i Graff,
Therför jagh nu föragtar, hvadh tack och Loff jagh hade,
Aff afundsmänner många, som Löök uppå migh lade.
En skugga solen gifver och Ähra Afund geer
Then Gudh och Konung ährar kan skam eij tryckja neer,
Är Kongligh Nådh nu bortta; Guds Nådhe haar jagh funnit,
I Liff och Dödh jagh hafver dock högsta platsen vunnit
Ty lär att eij förackta en Bondeman olärd,
Then som sitt standh väl pryder, han är ju Ähra värd!
Lunds by utgör ett helt mantal och har en tid under 1800-talet
varit delat i åtta lotter eller »åttingar», vardera om ett åttondels
1 Detta porträtt finnes nu på Gripsholm, jfr. pl. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
