Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bröllop hos Rågösvenskarna. Av Per Söderbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BRÖLLOP HOS
RÅGÖ-SVENSKARNA
Av PER SÖDERBÄCK
Det börjar bli tämligen allmänt bekant, att Estland inom sina
gränser hyser en liten svensk folkspillra, men dessa svenskars historia,
seder och bruk äro tämligen obekanta och outforskade. Russwurm
har visserligen i sitt klassiska verk, »Eibofolke», gjort ett storartat
arbete, men fältet var för stort och ämnet, så som det upptogs till
behandling, alldeles för omfattande för att ens kunna bli grundligt
behandlat av e n man. I Estland kan just nu början till den
»niellering» iakttagas, som sedan länge pågått i Sverige. Flera forskare ha
insett, att stora värden börja gå förlorade och måste räddas undan
glömskan. En hel del svenskområden äro redan av flera orsaker ur
räkningen, men särskilt de mera isolerade — och »rensvenska» —
områdena ha mycket av stort intresse att bjuda. E. Klein har ju i sitt
arbete Runo »räddat» ön i fråga, men särskilt Odinsholm, de
nordligaste byarna i Nuckö församling och Ormsö vänta ännu på en
grundlig skildring, speciellt av folktro och folksed. Vad Runo
beträffar, måste den som under några års vistelse i Estland kommit i
närmare beröring med svenskarna där, beklaga, att denna ö kommit att
inta en så dominerande ställning i medvetandet här hemma i Sverige,
att estlandssvenskarna av de flesta anses vara detsamma som
runösven-skarna och att dessa representera svenskheten bäst och intressantast,
om man så får säga. Vi ha dock också Rågöarna — och de andra ovan
nämnda områdena. Särskilt har den oblandade svenska befolkningen
på Rågöarna bevarat icke bara en synnerligen »ren» dialekt, utan även
uråldriga seder och bruk, av vilka en del äro utomordentligt
intressanta. För utforskande av den materiella och andliga kulturen
företog författaren en studieresa dit sommaren 1923. Under en treårig
vistelse i Estland blevo färderna dit flera. Resultatet hoppas jag så
småningom skall kunna framläggas i en större beskrivning, men jag
it — Svenska kulturbilder I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
