Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bröllop hos Rågösvenskarna. Av Per Söderbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Per Söderbäck
säga sig vara besättningen från ett förlist skepp, som bara vill hämta
ett fruktbart äppleträd med roten, blidkas sinnena och ölstånkan
börjar skickas fram och åter över grinden. Nu rycka oxarna under
bölan-de fram och slita upp denna. Men då passa brudens »fridrikkare» på
att nappa en »oxe». En slaktare träder fram med slaktarförkläde på,
en hämtar en stor klubba, en annan en väldig slaktkniv av trä, och en
gryta för blodet tas fram. »Oxen» snärjes omkull, bild 4, slaktarn
låtsas slå honom i skallen med klubban och sticka kniven i honom.
Blodet vispas i grytan, och så flås »oxen» på så sätt, att rocken dras
av honom. När allt detta är gjort, drages pojken in på en loge. Där
sätter han på sig rocken och kan åter förena sig med skaran, som
dansar på gården, under det svärdsbärarna gå nio varv, sex med- och
tre motsols, runt den. Så går man in. Svärdsbärarna först, som även
här slå kors i dörren, så spelmannen och de andra. Nu spelas
brullåpsläjken, och de nio varven dansas som förut. Kvinnorna ha ej
fått gå med in. En och annan försöker smita in till männen, men
hindras av brudgårdsgästernas kvinnor. Alla kvinnorna få gå till
b r u-h u s e, bild 5. Nu kommer slaktarn in och säger, att ingen
behöver sörja för köttet, för nu har man slaktat en oxe, så det skall bli
soppa med färskt oxkött. Oxarna kallas också geds-oksa (gödoxar).
I b r u-h u s e — t. ex. en visthusbod, som prytts med blommor
m. m. — sitter bruden och väntar. Nu komma kvinnorna och sätta
på henne b r u-k lena (brudkläderna). Själva lägga de av jackorna
och sätta undan granarna. Brudens klädsel är numera »västerländsk»,
men ännu klädas brudar efter gammal stil, bild 7. Det enda som då
skiljer henne från de andra kvinnorna, är att hon har jackan på och
bär säppel (estn. ord). Säpplet är en trumformad huvudbonad,
försedd med glas- och silverpärlor och med sömnad av blank
metalltråd. I nerkanten hänga på framsidan en rad löv av förgyllt silver,
som nästan dölja brudens ögon, baktill däremot är »kronan» försedd
med en mängd breda sidenband — de två yttersta röda — som hänga
långt nedåt ryggen. Om en brud var havande, var det förr noga med
att hon ej fick något r ä i n t säppel. Om någon som var havande
dolde detta och bar rent säppel, skulle de rena kvinnor, som bar
säpplet efter henne, få svår huvudvärk. Säpplet var alltså fördärvat och
hon fick betala det. En dryg utgift! För lånet av säppel betalades
av alla ett par strumpor till ägaren.
När bruden klätts färdig, gå kvinnorna in och deltaga i dansen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
