Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina slott. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
håll och som man nu fick en miljö till. En kvalitetssamling i strängare
mening var väl aldrig de prov på Österns konstslöjd, som ingick i
Kina-inventariet. Men bland alla de för europeisk export tillverkade
och följaktligen ganska grova lacksakerna kan man påträffa små bord
eller schatull med en underbar precision i linjerna och lyster i massan,
och består porslinssamlingen mest av tämligen vårdslöst modellerade
och bemålade figuriner från 1700-talet, så finns dock några krukor
i blått och vitt eller i färger, som ha Ming-tidens must i glasyren.
Det kuriösa spelade naturligtvis en ganska stor roll i det inventarium,
man omgav sig med. På spislarna och skåphyllorna stodo rader av
dockor av »Chinesiskt Ler», vilka nickade gemytligt med huvudena,
då man gick lite tungt över golvet, och i schatullen gömdes små
lackaskar »med Curieusiteter», »rökpipor med tillhöriga pung och
elddon», »fruentimmers-skor» etc. Naturligtvis fanns också ett litet
bibliotek, som dock omfattade huvudsakligen franska volymer,
lämpliga till förströelse under några snabba sommartimmar.
Det är överhuvudtaget tydligt, att Kina slott för hovet närmast
spelade rollen av ett lusthus, dit man gjorde utflykter från det
magnifika Drottningholm för att leva ett otvunget lantliv i de luftiga
rummen eller skuggiga boskéerna. 1777 fanns här ingen enda säng!
Man roade sig med lektyr eller med att spela biljard i den lilla för
ändamålet inrättade paviljongen och man superade härute — allrahelst i
»Confidencens» övre våning, där man kunde ropa »Bord duka dig!»,
varvid matbord och serveringsbord döko upp ur golvet fullastade med
rätter; rummet står orört kvar och mekanismen fungerar ännu,
bild 11. Adolf Fredrik hade för egen räkning en liten paviljong
(nuv. vaktmästarebostaden) som bestod av fyra rum. Här hade han
sin svarvkammare och sin snickareverkstad med massor av verktyg,
i salongen och förmaket omgav han sig med sådana saker som gamla
herrar bruka tycka om — inventariet uppräknar sålunda ett ritbord
av furu med ritbräde av ek, 2 spanska rör med metspön, en liten
barometer av mässing och två lådor med snäckor — och blev dagen alltför
ansträngande, hade han en »sofstol klädd med rödt saffian med
dubbla dynor på sidorna» att vila sig i.
Kineseriet blev endast en kort episod i vår konsthistoria. Lovisa
Ulrikas lilla slott är dess förnämsta monument — f. ö. gjorde det sig
gällande i enstaka rumsinteriörer som det alldeles utsökta kinesiska
kabinettet å Sturefors, inrett på 1760-talet och kinesiska salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
