Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garnityr. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Torsten Lenk
I allmänhet äro gamla garnityr skingrade, och det är oftast blott
i historiska samlingar de finnas bevarade, men även där höra de till
sällsyntheterna. Många gånger finner man endast ett par delar av
garnityret, och uppgifterna om de övrigas ursprungliga existens får
man leta ut ur arkivens gömmor.
I Livrustkammaren förvaras ett betsel och ett par sporrar av
förgyllt järn, som tillhört Gustav II Adolf, bild 2. Betselstängerna och
sporrarna äro försedda med ornament, belagda med svart, vit och
ljusblå emalj samt besatta med diamanter, fattade i guld, bild 1. Detta är
allt som är kvar av ett synnerligen ståtligt garnityr bestående av sadel
med stigbyglar och betsel samt sporrar, som inköptes sannolikt till
konungens bröllop år 1620. Sadeln, som i gamla inventarier kallas
»Caspari Könings inbestelte Sadelb), var av röd sammet och besatt
med icke mindre än 1,003 diamanter. År 1641 togos diamanterna ur
sadeln och användes till hattband åt änkedrottningen Maria Eleonora,
drottning Kristina och pfalzgreven Karl (X) Gustav. År 1647 blev
sadeln present till kungl, sekreteraren Nils Tungel, men betslet och
stigbyglarna införlivades med Stall Rust-Cammaren. Så sent som år
1752 överlämnades sporrarna till Kungl. Maj:ts Orden, och först
1925 återförenades sporrarna och betslet på sin nuvarande
förvaringsplats.
I rustkammaren från Tidö (Axel Oxenstiernas slott i närheten
av Västerås), som skänktes till Livrustkammaren på 1850-talet,
ingår en värja och ett par därmed sammanhörande sporrar, bild 3.
Värjfästet och sporrarna äro av mörkbrunt stål med inlagda
blom-sterrankor av guld i relief. Det är både tänkbart och troligt, att
Axel Oxenstierna, vilken detta garnityr tillskrives, fört denna värja
i en balja, vars munbleck och doppsko varit på samma sätt dekorerade,
och att gehängets beslag likaledes fullständigat garnityret. Kanske
har också dit hört en dolk. Gå vi till utländska samlingar, som ha
mera kvar av sitt gamla bestånd och som väl också från början varit
rikare, skola vi lättare finna exempel, som stödja detta antagande.
Bäst bevarade äro praktsakerna, som vårdats på grund av sitt
betydande konstnärliga och materiella värde, men även enklare
bruksvapen ha uppvisat samma sinsemellan enhetliga utseende. Den värja
och dolk, bild 14, som nu förvaras i de sachsiska kurfurstarnas och
konungarnas rustkammare i Dresden och som till tiden står det
Oxenstiernska garnityret nära, hör utan vidare till praktvapnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
