Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garnityr. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Torsten Lenk
övriga delar sammanhållas främst genom smaragderna och den gröna
sammeten, varmed även baljorna till jaktsvärd och jaktbestick äro
klädda.
De olika delarna i dessa nu nämnda garnityr äro alla avsedda att
användas samtidigt. Vill man nämna ett garnityr, vars olika delar
äro avsedda att bäras växelxis, kan man hänvisa till en mycket
rikhaltig uppsättning sidovapen, värjor, sablar och hirschfängare,
troligen tillverkade i Dresden, som tillhört Fredrik II av Danmark
i1 SS9—1588). De förvaras nu i tre museer i Köpenhamn, nämligen
De danske Kongers kronologiske Samling paa Rosenborg,
Nationalmuseet och Töjhusmuseet. Fästenas likartade behandling och
kav-larna av ljusbrunt trä med inlagda bjällror och klöverblad av silver
visa deras samhörighet.
Mannens förnämsta prydnad var hans vapen och känslan härför
har varit så stark, att vapenförandet levde kvar i mycket lång tid efter
det vapnen hade förlorat sin funktion som medel till anfall och
försvar. Inom arméerna bli sådana degenererade vapen befälstecken, t. ex.
infanteriofficerarnas sablar. Till daglig dräkt bär varje kaukasier av
något så när god social ställning än i dag en stor tveeggad dolk, och i
Västeuropa var det först den franska revolutionen med sitt betonande
av borgerligheten, som tog bort det allmänna bruket av värjan. Till
civiluniformen bäres ju allt fortfarande en värja utan annan funktion
än att pryda. I och med detta övergående från vapen till smycke
uppträda typer, som endast existera i dekorerade exemplar och samma
slags utsmyckning återfinnes på fästen, spännen och rena smycken.
Spännen och smycken kunna ju användas alldeles oberoende av
värjan, och därför blir det ännu svårare att konstatera en samhörighet
annat än i något enstaka mycket sällsynt fall. I privat svensk ägo har
förf. sett ett sådant garnityr och genom ägarens välvilliga
tillmötesgående har möjlighet beretts att här avbilda detsamma, bild 4. Det
består av värja samt knä- och skospännen, de senare de större nedtill
på bilden. Knoppens form låter datera garnityret till tiden omkring
1800. Klingan är dock från 1700-talets mitt, etsad och förgylld av
Johan Wilhelm Kindt, verksam vid Vira bruk i Uppland 1749—1759
och därefter någon tid på annan ort i Sverige. Fäste och spännen äro
besatta med genomskinliga, blå, facetterade glasbitar.
Under 1700-talets slut och 1800-talets början voro värjor med
facetterade stålfästen mycket moderna, och från samma tid daterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
