Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsstugor. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 jo Sigurd Erixon
avgift, i form av brudskänker, som varje gäst måste erlägga,
fortsätter författaren: »Följande dagar ätes i den dertill bestämda
hemgården, men dansen fortgår i bröllopsgården, där bränvin och dricka
bjudes». Ytterligare upplysningar ha senare insamlats till Nordiska
museet om dessa förhållanden. Bonden Alm Mats Ersson i Siljansnäs,
vilken socken 1866 avsöndrades från Leksand, har 1896 i museets
årsmeddelanden lämnat en utförlig skildring av hur bröllopen
till-gingo i Siljansnäs. De mera bärgade bjödo hela byn till bröllop, unga
och gamla. Därvid skickades budkavle omkring. Ända till 1850
skulle varje man inom byn lämna en kappe malt och varje kvinna
hälften. Någon afton före bröllopet församlades bymännen för att
dela platser vid borden i bröllopsstugan. Här stodo 3 stycken bord,
och sittplatserna kring dessa voro långa grova säten. Platserna
fördelades så, att varje hushåll inom byn fick 1/2 meter tvärs över
bordet. Man satte bomärke på vars och ens plats. Stugan smyckades
innantill med hemvävda täcken och målningar. De släktingar, som
voro från en annan by, förde matvaror med sig till den part de voro
släkt med. Gästerna från hembyn, vare sig släkt med brudfolket eller
ej, medförde kost åt sig själva. Var bruden från en annan by, fick
hon hyra ett rum för sin släkt under bröllopet och på samma sätt
med brudgummen, om han kom utifrån. Bröllopet började med
släktingarnas undfägnande på lördagskvällen. Påföljande
söndagsmorgon församlades gästerna i bröllopshuset, där tal höllos och
brännvin dracks. Därefter for man till kyrkan. Vid hemkomsten
började den egentliga bröllopsmiddagen med brudgåvor och därefter
dans. Bröllopet kunde fortgå i bröllopsstugan i 3 till 4 dagar.
Omkring 1875 upphörde dessa sedvänjor.
Alm Mats Erssons uppgifter har jag sedan kompletterat och nytt
material har även så småningom insamlats genom andra1. Av särskilt
intresse äro onekligen de offentliga bröllopsstugorna. En sådan
(kallad jäspesstuggu, det vill säga gästabudsstuga) fanns i varje by
i Siljansnäs och i några byar i Leksand. Den var byns gemensamma
egendom och byggdes samfällt av bymännen. Varje hushåll skulle
lämna timmer, bräder, plank och dagsverken tills allt var färdigt.
I Nordiska museet förvaras en lång träkäpp, en så kallad »jäspes-
1 En allmän skildring av hur bröllopen gingo till i Leksand har Louise Hagberg meddelat
i tidskriften Fataburen 1922. Vid komplettering av mina egna anteckningar har jag haft
bistånd av fil. mag. Anders Nygård. Jämför också Karl Erik Forsslund i »Med dalälven etc.» I, VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
