Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsstugor. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 jo
Sigurd Erixon
Vid bröllopet hade sålunda deltagarna att medföra förning och
lämna brudpengar, vilket ej sällan gjorde det till en ren uppoffring
att gå på bröllop och betraktades som en tjänst, som fordrade likadan
återtjänst. Men även om så ej var fallet, skulle inbjudningen
återgäldas. Skyldigheten att upplåta eller låna rum för festen föll
vanligen på arrangörerna, men kunde också komma att vila på bjudlaget,
d. v. s. deltagarna. I det efter Hülphers ovan anförda fallet skulle
således gästerna betala hyran för lokalen. Det är då endast ett steg
till att laget — i Siljansnäsbyn — själv byggde och underhöll en
bröllopsstuga.
Det kunde också hända, att stugor, som utlånats, så att säga
fastnade i denna funktion och blevo byns, bygdens eller ett ännu större
områdes speciella bröllopsstuga, ehuru fortfarande privategendom.
I byn Skålan i Klövsjö socken kvarstår en sådan bröllopsstuga, som
i äldre tider använts av hela byn, bild 15 och 16. Det har varit en
normal parstuga med två stora rum och mellankammare, men endast
helgdagsstugan är nu bevarad, medan vardagsstugan nedrivits.
Helgdagsstugan, som nyttjades vid bröllopen, är försedd med väggmålningar,
bild 16.
Mångenstädes har en del av utrustningen för bröllopen varit
gemensam egendom eller gått på lån i byn. I Evetsberg i Älvdalen i
Dalarna har kapell-laget ägt tvenne bröllopsbord, som efter behov
nyttjats i byn. I Bjursås socken känner jag också till dylika
omgångsbord. I Nordiska museet finnes ett långbord med säte därifrån,
vilket uppgives ha lånats omkring inom en by vid bröllop. I
Heden i Särna har jag påträffat ett par brudstänger, som kläddes till
bröllop med kransar av blommor och grönt och med silkesband och
restes vid förstukvisten i den gård, där bröllop hölls. De gingo på
så sätt runt kring byn, och för varje gång bröllop hölls inskuros
brudparets initialer och årtal, vadan stängerna nu voro alldeles
full-ristade. Som en parallell till dessa exempel kan också erinras om de
många fall, då kyrkan eller socknen haft brudkrona, smycken,
prydnader eller dräktplagg att låna ut åt sockenborna att brukas vid deras
bröllop.
Naturligtvis är steget ej långt från utlåning av en byggnad till
affärsmässigt driven rumsuthyrning eller till krogrörelse och
gäst-giveri. Särskilt är detta fallet, när bröllopsstugan användes även av
folk utanför det egentliga bjudlaget, såsom gärna blir fallet i kyrk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
