Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsvirkesstadens klassicism. Av Torsten Mårtensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 Torsten Mårtensson
borg synes ha gått i spetsen, då det gällde stadsarkitekturens
modernisering, direktören Fredrik Wilhelm Coster. Han tyckes med
förkärlek ha använt panelbeklädnad å såväl äldre som nyuppförda
byggnader, och det var genom hans försorg, som panelen på ifrågavarande
trenne byggnader blivit uppsatt. Skäl, på vilka här icke kan närmare
ingås, göra det troligt, att detta skett relativt tidigt, sannolikt
omkring 1770. Bilderna ge en god föreställning om byggnadens verkan
före och efter beklädnaden med panel. Det karaktäristiska
korsvirkeshuset företer å bild 12 en fasad av helt annat kynne, en fasad, som
betydligt bättre går samman med klassicismens stadsarkitektur, sådan
den i sten- eller reveterade korsvirkesbyggnader kommit till uttryck.
På detta sätt, genom överputsning eller panelbeklädnad,
moderniserades efterhand många av de förnämligare korsvirkesbyggnaderna i
Hälsingborg. Men även när korsvirket bibehölls synligt, kunde samma
tendens komma fram. Fasaderna blevo nämligen då ofta helt
övermålade, vanligen i olja, timmer och murverk i samma färgton, vilket
flera gånger omnämnes i synehandlingar från 1800-talets början.
Korsvirket doldes icke helt därigenom, men man vann dock, att det
icke gjorde sig så starkt gällande i fasaden, som därför icke alltför
mycket stack av mot de övriga husen. Ett exempel härpå är det
gamla Jacob Hansenska huset i Norra Storgatan, bild 14. Denna
vackra korsvirkesbyggnad stod i varje fall under 1800-talets senare
del helt övervittad, ehuru åtgärden i detta fall icke nämnvärt kunde
förvanska husets ursprungliga karaktär, som klart kom till synes i
den kraftigt utkragade övervåningen och de många skulpturala
detaljerna.
Den utveckling av stadsarkitekturen i Hälsingborg, som här
skisserats — i andra korsvirkesstäder har den givetvis tett sig på
någorlunda likartat sätt — blev för själva stadsbilden av genomgripande
betydelse. Den gamla karaktäristiska korsvirkesarkitekturen förlorade
sin karaktär av estetisk faktor i stadsbyggnadskonsten, och
korsvirket degraderades till en ren byggnadsteknik. I stället blev
bebyggelsen alltmera präglad av stenarkitektur i klassicistisk anda, vare sig nu
byggnadernas fasader uppfördes i sten eller i putsat korsvirke. Och
denna utveckling från korsvirkes- mot stenarkitektur var så pass
stark, att även äldre korsvirkesbyggnader rönte påverkan därav och
i stor utsträckning tvingades att dölja sitt ursprung under
stenbyggnadens förklädnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
