Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrukrans och hustruduk. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Sigfrid Svensson
av hustrurna hade då sagt: »Jo dhu moste göra dhet du går uth på
gatan barhufwad mig, mina barn och creatur till skada».
Befallningsmannen Jonas Åkesson omtalar också som skäl för hustrurnas
görande att »dhe hafwa den ogrundade tanken att dher någon piga,
som intet håller sig riktigt, gingo med fletat hår, skulle hafwande
qvinnor med deras foster sampt Boskapen hafwa skada deraf och
med en serdeles sjukdomb blifwa beheftade». Vi ha åtskilliga andra
uppgifter från Skåne om samma bruk. Från 1790-talet meddelar
Svanander från Bara härad: »Pigdräkten är bruddräkten och först
sedan kronan är dansad av bruden bindes för evigt kluten på henne.
Likväl måste alla blåsura brudar vid vigningen hava klut på huvudet,
vilken kvinnorna i den by hon vistas vid minsta bevis av brottslighet
genast binda på henne.» I Rönnebergs härad brukade man liksom i
Skytts syna pigorna på samma gång som gässlingarna. Eva Wigström
omtalar detta och säger att man då brukade »binda duk på huvudet
på dem som med skäl kunna misstänkas vara havande». Från
Ingelstads härad uppger Bruzelius att flickor, »hvilkas jungfruliga oskuld
gått förlorad, måste bära halfklut, d. v. s. en huvudbonad tillhörig
den gifta kvinnan». Detsamma omnämner Öller från Jämshögs
socken i Blekinge. Minnet av detta bruk lever alltjämt kvar i den
muntliga traditionen i Skåne. Kvinna, som fått barn, fick ej
framträda i kyrkan utan huvudbonad. När flickorna i senare tid använde
huvudkläde, togo de vid nattvardsgång av sig detta, när de skulle gå
fram till altarringen. »Men en som fått ett oäkta barn, skulle ha
schaletten på.» Det folkliga bruket fick även stöd av kyrkliga
förordningar. År 1681 måste en präst på Gotland tillsammans med sin
broder böta 30 daler silvermynt, därför att han vigt brodern och
dennes brud, vilken »gått med krona och bart hufvud på sin
bröllopsdag, ther hon dock 16 veckor therefter födde barn».
I sitt första brev till korinterna framhåller Paulus med skärpa, att
en kvinna inte bör bevista gudstjänsten med ohöljt huvud, och han
anger fullt tydligt att det väsentliga härvidlag är att hennes hår inte
bör blottas. I den katolska kyrkan iakttages alltjämt denna föreskrift,
och man skulle kunna tänka sig att det vore ett minne från katolsk
tid, som levde kvar i den ovan beskrivna folkliga dräktritualen.
Paulus nämner dock ingenting om någon skillnad mellan gift och
ogift eller kysk och okysk kvinna, och i den katolska
gudstjänstritualen är också förbudet mot ohöljt huvud allmängiltigt. Det folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
