Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrukrans och hustruduk. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Sigfrid Svensson
vid högtidliga tillfällen under ungmötiden och sista gången som brud.
Det ligger nära till hands att jämföra den primitiva och den yngre
folkliga seden. Det traditionssammanhang som här tydligen finns
har förmedlats genom den katolska kyrkan. I primitiv folksed har
övergångsskedet mellan barn och vuxen ådragit sig stor
uppmärksamhet, och när kyrkan införde konfirmationen och förlade den till
denna tidpunkt, var det för att efter vanlig metod övertaga och
kristna äldre bruk och föreställningar. När flickorna vid denna
tidpunkt också för första gången anlade den hårutsmyckning som de
skulle använda ända till de stodo brud, så motiveras detta med orden
om Kristi brud.
Det är dock endast när utsmyckning är förknippad med själva
konfirmationen, som vi behöva räkna med påverkan från kyrkan. Bruket
att den giftasvuxna flickan särskilt skall pynta sig vilar på uråldrig
tradition. När flickan blivit ungmö kom umgängeslivet med det
motsatta könet att gestalta sig på ett annat sätt än tidigare. Nu
öppnades tillträde till lekstugor och ungdomsgillen, och friare började att
anmäla sig. Flickorna få behov av att göra sig så tilldragande som
möjligt, och framför allt kommer omsorgen att ägnas hårets
utsmyckning. Vi finna exempel härpå överallt. I Finland fingo flickorna
sedan de blivit konfirmerade använda de vuxnas håruppsättning
medan de tidigare haft håret utslaget. På den till Estland hörande
Wormsö fick en flicka när hon var 12 à 13 år gammal särskilda
valkar i håret, och på Rågöarna skulle hon vara 14 à 15 år när hon
fick denna håruppsättning. I Braunschweig smyckas flickorna vid
konfirmationen med en krona, som de sedan bära för sista gången vid
vigseln. I Schweiz spelar en krans samma roll. Förändringarna i
dräktskicket inträffade här vid en ålder mellan 15 och 18 år. Då utbytes
också de vita hårbanden mot röda, och som extra utsmyckning får
flickan en hårpil. En nål i håret, det är hustruns huvudprydnad, får
också den kinesiska och japanska flickan, när könsmognaden inträtt.
I Tunis anlägger en flicka i tolvårsåldern en särskild håruppsättning,
som ytterligare förändras, när hon blir 15 år, om hon fortfarande är
ogift.
Mångfaldiga äro de sätt, på vilka flickorna förstått att utnyttja
sitt hår som prydnad. Germanernas kvinnor läto en gång klippa sitt
blonda hår för att romarinnorna skulle begagna det som lösvalkar,
men det dröjde inte länge förrän de själva efterapade den romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
