Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrukrans och hustruduk. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 Sigfrid Svensson
seden. Tillsättningar i håret ha funnits så länge stort hår betraktats
som skönhetsideal. Under vissa tider ha dessa tillsättningar givits
barockartade former, och sådana finna vi ännu så sent som i modet
från 1900-talets första årtionde. Utan beroende av tidsmoderna
förekomma tillsättningar i håret även i folkligt dräktskick. Från Skåne
omnämnes sådana t. ex. av Eva Wigström som skriver: »Den som av
naturen hade klen hårväxt lade lin i sina flätor för att få dem tjocka,
eller som det ursäktande hette för att få håret att bli i banden)). Från
S. Möre härad i Småland finnes en uppgift av Modeer från år 1767
angående flickornas hår att »om eget hår ej är tillräckligt, bruka de
löshår». I de övre dalasocknarna brukas tillsättningar i håret alltjämt,
och bild 9 återger en lösvalk av lin från Mora socken. Vilken
uppskattning man ägnade ett stort hår framgår av uppteckningar jag
själv gjort rörande skånskt dräktskick. »Ju längre håret var, ju
hederligare var det.» På annat håll har sagts: »På den tiden buro
alla långt hår, ju större och längre desto bättre». Motsvarigheter
härtill finna vi också i utländskt dräktskick.
Den konstlade utökningen av håret kunde också utveckla sig till
att bli en hårprydnad i och för sig själv. Så uppstod bl. a. den för
den skånska ungmön så karaktäristiska »piglocken». I västra Skåne
utgjordes denna av en av hår flätad krans omlindad med röda
ylleband, som hängde ned i nacken. Vid gillen pryddes den dessutom
med brokiga silkesband. Den närmaste motsvarigheten till den här
omnämnda skånska locken träffa vi i Vingåkers och
Österåkersdräkterna i Södermanland, där flickorna bära på huvudet ett par runda
valkar klädda med röd vadmal och försedda med nedåt ryggen
hängande band. I sydöstra Skåne har locken utgjorts av en hög
halvmån-formig skiva, flätad med röda band, bild 2. När den användes av
brud eller brudtärnor, överkläddes den dessutom med silkesband.
Denna lock har utvecklats ur en äldre håruppsättning med håret
uppdelat i hårsträngar, som lades över varandra och flätades ihop.
Även här har ändamålet varit att få håret att se så stort ut som
möjligt. När man som vanligt bar håret i två över huvudet lagda
flätor, finna vi samma tendens i bruket att lägga dessa flätor ovanpå
varandra.
Den vanligaste hårutsmyckningen var en rikedom av band. Man
hade band bundna runt kring huvudet, hängande nedåt ryggen och
iflätade eller omvirade håret. Linné har från Småland lämnat följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
