Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrukrans och hustruduk. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Sigfrid Svensson
Bild 9. Lösvalk av lin från Mora sn, Dalarna. Nordiska museet.
guld- och silfverstickade sidenband, som från nacken utbredas och
fästes med knappnålar, så att de till ett qvarters längd hänga nedåt
ryggen». I Delsbodräkten, Hälsingland, kallades denna hårprydnad
för »nacke». Till den vanliga kyrkdräkten hörde svarta sidenband,
»svartnacke», men under lysningsdagarna skulle en ungmö ha
»grannacke» av röda sidenband med invävt glitter. En liknande
hårklädsel, »brudpigenacke», hade också brudpigorna. Under 1700-talets
början hade stintorna omväxlande röda och svarta band i sina
söndagsnackar. Härom säges: »Ty låter piga, som nacke hafwer eller
upp-flätadt hår, röda band hänga neder åt rygg, då äro alla socknens 95
soldater hemma i landet stadde, men äro de antingen allesamman,
eller till någon del, utcommenderade på något Kronoarbete eller ligga
i fäldt emot Riksens fiender, då äro de ifrån flätningen nedhängande
banden svarta». Banden i håret gå tillbaka till medeltida eller äldre
dräktskick, och den fornnordiska benämningen »la» har ju också levat
kvar än i sen tid. I utländskt dräktskick är också denna utsmyckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
