Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr går dens vardag
15
bliva färdig och att Börkhålt kommer hit. Captenleutnanten har
sänt efter honom. Så hava vi ärnat oss i dag till honom, om vi kunna
hinna. Vi äro nu så vana att rida och dricka brytöl i gårdarna, så vi
veta intet att vänna igen.» Samme brevskrivare påminner sig
Kristi-himmelfärdsdag 1652 i Stockholm, medan han skriver till sin bror,
att han nyss förtärt sin första filbunke för året. »Men när jag tänker
på dem, som vanka på Stola, där som bållorna stå högt i vädret, så
kommer mig vattnet i munnen.» Hemifrån detta Stola förkunnar han
några år senare för sin fader, som var i Skara, »den dagen de begynna
målka middag på» — den första maj — 1657, huru han en dag i sin
enslighet »tänkte traktera mig kongeligen, som Sisle Bonde säjer, och
sände fördenskull en 3 eller 4 kramsfoglar i köket till att läta steka,
och jag gick dessförinnan i trägården, att hämta mig något grönt till
sallat. Nu emedan inte nog laktuk ännu fanns, som kunne ränta,
tänkte jag till att göra som fransosserne och ta hvad slags gräs, som
förekommer, och blanda ihop, hvilket jag också gjorde, hvars
åtskilligheter mig omöjeliget är att oppräkna för farkär alla. Ty jag hade
hört säjas, att till en god sallat borde en fantast plocka krutet, till den
ändan, menar jag, att han utaf allahanda slag plockade. Summa
summarum, den mångfältige sallaten bekom mig, som hunnen gräset.»
Till smaken finner han sin komposition hel god, men Stola trädgård
måtte ha innehållit vissa verkningsfulla medicinalväxter, vilkas
förträffligheter den unge herrn ej tycks ha känt till i alla detaljer.
Det som för övrigt i Johan Ekeblads märkligt omedelbara brev
oftast skymtar av hemmet, medan han befinner sig borta, är
tillfällena till jakt, vilka han med otvetydig saknad och med levande
detaljer omtalar. När Christoffer Ekeblad skrivit och berättat om
sitt tidsfördriv på jakt, heter det: »Det är mig över alla måtto
kär-kommet att förnimma, att min käre farkär sig någorlunda ibland
därmed recreera orkar. Gud give, den som vore så lyckosam och kunde
emillomåt göra min käre farkär sällskap i sin enslighet, som kunde
vara honom till någon ro och behag».
Men jag återvänder till den mångunderrättade von Saltza, vars
skrivsätt nogsamt visar, att han måste ha varit en underhållande och
villig anekdotberättare av det slaget, för vilken allt konkretiserar sig
och gärna blir såsom egna upplevelser. Han röjer dock ett så
ovanligt detaljsäkert och verklighetskärt minne och en förståelse för, att
det individuellt sakliga har den största förutsättningen att göra in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
