Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo Sigurd Wallin
Det torde vara allmänt erkänt att en av orsakerna till, att
herrgårdslivet i våra dagar på de flesta håll antagit nya former, ligger i de
mycket förändrade tjänareförhållandena. Mångfalden av husfolk och
tjänare i högre och lägre grader och i allehanda specailiserade sysslor
tillhör just det gamla herrgårdsväsendet på ett oupplösligt sätt.
Allehanda skildringar bestyrka detta, och jag skall här blott hänvisa till en
i detta avseende mycket god beskrivning, nyligen tryckt i tidskriften
Fataburen, från den Mannerfeltska gården Trestena i Västergötland
på 1860-talet, och tillåta mig att anföra den uppräkning av
tjänstefolket på bruksherrgården Malingsbo i södra Dalarna, som statsrådet
Pehr von Ehrenheim lämnar i sina år 1912 nedskrivna minnen. »De
barndomsintryck från Malingsbo, som nu vid nära 90 år stå livligast
för mitt minne, äro–: köket och kökskammaren, belysta av i
stora järnringar i väggen instuckna torrvedsstickor, ett slags bloss,
vilka gåvo skuggor och dagrar, som livligt tilltalade barnets fantasi;
–-Mina föräldrar hade en mycket talrik betjäning, två kuskar,
två betjänter, barnpigor, hushållerskan, som var en betydande person,
kammarjungfrun, frökenpigan, bryggerskan, dessutom kökspigor och
ladugårdspigor. Alla dessa åto i köket och i matrummet intill köket.
De åto vid två olika bord: Kammarbordet och Köksbordet.»
Rangskillnaden de olika tjänstegraderna emellan är ett
framträdande drag i herrgårdslivet, ett stort kapitel, som kunde förtjäna en
allvarligare behandling än blott lösa antydningar. Från en
bolagsstämma av det långvariga och grundliga slaget på Uddeholm på
1840-talet heter det hos Marie-Louise Forsell att »herrarna ha med sig
sina betjänter, och dessa skola även betjänas som herrar». Höll
herrskapet ofta med noggrannhet på etiketten och valde sitt umgänge i
grannskapet med mogen omtänksamhet, så gällde också inom godsets
personal en rangrulla med fasta oöverstigliga gränser. I vissa fall
framträder särskilt ett mellanplan, inspektörens och bokhållarens, som i
storgodsets samfundsordning blir på ett olycksaligt sätt isolerat både
uppåt och nedåt. Det har funnits herrgårdstrakter, där dessa viktiga
funktionärer tillerkänts den sociala ställning, att de varit ordinarie
gäster på herrskapets julbjudningar. De ha där funnits i danssalen,
men det skulle ha varit en försyndelse av svåraste slag och en
oförlåtlig brist på känsla för den egna platsen i tillvaron om bokhållaren
uppvaktat en fröken med uppbjudning till dans.
Den gemensamma husandakten, om vars gamla anor vi äro väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
