Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bergsmansby. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BERGSMANSBY
Av SIGURD ERIXON
I LÄ FÖR NORDANVINDEN under en skogsås ligger i en
lövträdsdunge en samling högresta, rödlysande hus med vita knutar och
fönsterkarmar och som vakt kring dem några klungor små och stora
uthus, bild i—2. Allt verkar prydligt och burget. Terrängen sluttar
svagt mot sydväst, där en bäck har sin fåra. Landskapet är på en gång
kärvt och rikt. Mellansveriges alla lövträd frodas kring knutarna, och
på två sidor spira trädgårdar. Åt väster och söder breda åkrar och
ängar ut sig. Mellan dem och bäcken är en obrukad, småkullig hage,
där träd och blommor och grönska ej förmå dölja ruiner och förfall.
I dess mitt, invid bäcken, ligger, tyckes det, en stor gravhög av sten
och jord. Det är en gammal hytta eller masugn, vars murar fallit
ihop. Utanför byn resa sig andra minnesmärken över ett arbetsamt
förflutet: mörka slagghögar av imponerande mått. Byn, som heter
Bråfors, lever nu av jordbruk och skog, men dess döda kvarter, den
gamla hyttbacken, vittnar om andra, nu svunna idrotter.
Det är en gammal bergsmansby, belägen i Sveriges äldst
dokumenterade järnbergsdistrikt, Norbergs socken och bergslag i Västmanland,
där hanteringen bevisligen varit i gång sedan 1300-talets början. »Af
de stora och nog vidlöftiga slaggberg synes det Bråfors hytta måtte
vara en bland de äldre inom Bergslagen och man behöfver ej gräfva
mycket djupt i de närmast hyttan belägne slaggvarp, förrän man
finner tjocka och runda slaggbutar, som vittna om fornålderns tackjerns
tillverkningar», skriver bergmästaren Abraham Hülphers redan 1816.
Det är emellertid icke mer än 28 år sedan hyttdriften i Bråfors
nedlades. Minnesgoda och traditionskära bergsmän bo alltjämt kvar i byn,
och de äro överdådigt rika på minnen och erfarenheter från gången
tid. Med deras hjälp står den gamla bergsmansbyn och dess hyttbacke
och det trägna arbetet där livslevande för ens ögon. Då härtill komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
