Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bergsmansby. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Sigurd Erixon
den alltid »på nosen». Det fanns åtminstone ett sprisegel, en fock på
förmasten och ett bomsegel på stormasten, således vanligen tre segel,
men man hade ingen klyvarbom, då den skulle kunnat vara hinderlig
i slussarna, utan seglet var fäst i själva stäven. Bommen satt
osedvanligt högt. Skutan var byggd för kanalfart, var kort och tvär i aktern
samt hade flat botten, men det fanns köl. Rodret var oerhört stort.
Sådana jakter användes utefter hela denna sjöfartsled, men de äro
numera helt försvunna. I avtacklat skick har dock en och annan
bevarats, nyttjad som pråm. Med hjälp av en sådan har arkitekt
Ferdinand Boberg gjort en rekonstruktionsskiss av en jakt från
Söderbärke, bild 28—29, och följde därvid en gammal skeppares
upplysningar. Under loppet av sommaren kördes järnet ned till
lastage-platsen vid Vevungen. Man måste då buda opp 10 hästar och i regel
skötte varje körkarl två hästar, en förhäst och en löshäst, och gjorde
resan 10 gånger. Det kunde forslas upp till 15 centner åt gången, och
en hel båtlast utgjorde 1,500 centner. Hela tillverkningen var ibland
under 1800-talets senare del uppe kring 21,000 centner per år. Det
blev ofta då 14 resor för skepparen och 14 veckors arbete. Han
seglade i kanalen och på sjöarna. När det var för lugnt eller motvind i
kanalen, fingo matroserna gå i land med ett rep och dra fram skutan.
De gingo då efter varandra, lutade i 45 graders vinkel. Skepparn
tyckte det var lugnt och trevligt att färdas fram så. Vid lugnväder
på sjön fingo matroserna ro och svettades som galärslavar. Vardera
hade en åra, nästan lika lång som skutan. Men alla mödor till trots var
det åtråvärt att få vara med.
Bråfors hyttstämpel bestod under tillverkningstidens senare del av
initialerna N B B F, syftande på Norbergs bergslag och Bråfors. Under
1800-talets förra hälft utgjordes hyttmärket av N B B inom en romb
och bredvid ett slags flaskformig figur. Folkhumorn förklarar —
utanför Bråfors, men ej där — att mycket livligt supande uppe på
hyttkransen skall ha varit anledningen till detta märke. Om denna
tolkning är riktig eller ej, må lämnas därhän.
Ja, så pågingo bergsmännens arbete och affärer. Men de skulle
också sköta åker och äng och skog och kreatur. På en medelstor gård
hade man 20 kor, 5 hästar, 20 får, några svin och en eller annan
enstaka get. Jorden blev i äldre tid mycket utsugen. Ännu vid
1600-talets slut var det endast en av gårdarna i Bråfors, som brukade
tvåskiftesbruk med träda. Svedja gjorde man också, och på den avbrända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
