Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Ostindiska Compagniet. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Sven T. Kjellberg
Det är nu två århundraden sedan kommissarien Henrik König 1731
erhöll privilegium för ett kompani med ensamrätt att under femton
år idka handel och sjöfart på de länder, som lågo bortom Goda
Hoppets udde och som icke voro i andra europeiska makters besittning.
Redan följande år avseglade det första fartyget Fridericus Rex Suecice
från Göteborg under befäl av kaptenen Georg Herman af Trolle på
den långa tur runt Afrikas sydspets, som fram till 1804 skulle följas
av 131 andra expeditioner. Därmed var också till slut ett mer än
sekelgammalt önskemål om Sveriges deltagande i den ostindiska handeln
förverkligat.
De rikedomar, som portugiserna hämtat genom denna handel,
lämnade icke de andra sjöfarande nationerna någon ro, förrän de genom
särskilt inrättade handelskompanier blevo delaktiga därav. Sålunda
utfärdades år 1600 privilegier för ett ostindiskt kompani i England
och två år senare för ett liknande i Holland. Genom en holländare,
Willem Usselinx, framfördes planerna på ett dylikt kompani för
Sveriges vidkommande, och 1624 meddelade Gustaf Adolf, vars intresse
för handel och sjöfart är välkänt, samme man fullmakt att inrätta
ett »general-handelscompagnie till Asiam, Africam, Americam och
Magellanica». Krig och andra motigheter hindrade under en lång tid
detta företags verksamhet, och någon handel på Ostindien kom aldrig
till stånd — däremot blevo så småningom förbindelserna med
Amerika rätt livliga, varom kolonien Nya Sverige vid Delawarefloden
vittnar. Under den följande tiden framfördes nya projekt till
igångsättande av den ostindiska handeln, samtliga av rätt tvetydigt slag.
En köpman Erlenkamp ville sålunda använda nordostpassagen över
Ishavet för att denna väg nå det förlovade landet. Drivkraften i det
ostindiska kompani, som äntligen 1731 kom till stånd, var skotten
Colin Campbell, vilken under flera år vistats i Ostindien och såsom
delägare i det nedlagda Ostendekompaniet ägde de förutsättningar,
som krävdes för denna handel. Sannolikt voro med honom såsom
intressenter en stor del utlänningar, vilka voro utestängda från de
andra ländernas kompanier och nu fingo tillfälle att deltaga i det
lukrativa handelsutbytet. Att dessa kompanier i det nystartade svenska
företaget skulle med oblida ögon se en konkurrent, var man från
början förberedd på och skulle snart komma att erfara.
Privilegierna för den första oktrojen giva en god bild av
kompaniet, vilket i mångt och mycket framstår såsom en liten stat i staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
