Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Ostindiska Compagniet. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
Sven T. Kj el Ib er g
en mängd silver, som skulle använts till inköp av returlast. Det
återstod intet annat än att vända om hem utan last, en nog så äventyrlig
färd utan tillräcklig proviant eller manskap. Svenska regeringen
in-skred nu och framförde sina protester hos de båda landens styrelser.
Kompaniet fordrade till en början i ersättning 856,000 daler
silvermynt, vartill den uppskattade sin lidna förlust, men måste till slut
låta sig nöja med 10,000 pund sterling efter flera års väntan.
I Göteborg skaffade sig kompaniet vid Klippan ett eget skeppsvarv
med verkstäder och förrådshus av allehanda slag för skeppens
utrustning. Större delen av fartygen byggdes likväl vid varven i Stockholm
eller i Österbotten. Fartygens storlek varierade mellan 200 och 500
läster. Den här avbildade ostindiefararen Gustaf III, varav en modell
förvaras i Göteborgs museum, räknade 512 läster och var bestyckad
med aderton kanoner. Fartygen voro stora och tunga och allt annat
än snällseglare. För att få hjälp av passadvindarna anträddes
vanligen resan vintertiden från Göteborg, och fartygen fingo kämpa sig
över Nordsjön och Atlanten under den ogynnsammaste årstiden.
Skeppet Finlands resa är ett gott exempel på huru motiga
vinterstormar kunde fördröja färden. Det lättade ankar den 26 december 1769,
lyckades slå sig över Nordsjön och passerade Shetlandsöarna, men
möttes av orkan och så svår sjö, att hela fockröstet blev inslaget,
skeppsbåtarna sönderslagna m. m. och tvingades att vända och länsa undan,
varefter skeppet efter fyratiosex dagars segling sökte hamn i Norge.
Det var samma resa, som Jacob Wallenberg skildrat i »Min son på
galejan» i det kapitel »Om Jerusalems jämmerliga förstöring», som
börjar »Orkan, förfärliga buse». — Resan ut till Canton tog i
allmänhet i anspråk en 8 till 10 månader. Skeppet Prins Carl, om vars
resa finnas förträffliga uppgifter i Pehr Osbecks utgivna dagböcker,
startade den 27 november 1750 och framkom till Cantons hamnstad
Wampo den 25 augusti påföljande år. Hela denna tid var fartyget
likväl icke under segel. Man brukade anlöpa Cadix för att förse sig
med spanskt silver, dels emedan detta var gångbart i Kina och dels
emedan svenskt mynt icke fick utföras. Uppehållet i denna hamn
kunde taga tio veckors tid. Därjämte var det också vanligt att söka
sig in till Java för att öka provianten. Under senare tid anlöpte
fartygen även i regel Kapstaden.
Det var sålunda en lång resa, som de stora fartygen hade framför
sig, och utrustningen måste därför tagas rundligt till i synnerhet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
