Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Ostindiska Compagniet. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Ostindiska Compagniet 81
besättningen ombord kunde uppgå till ioo—150 man. Osbeck
omtalar den proviant, som intogs ombord i Prins Carl på följande sätt:
»Levande kreatur innehades till förfriskning under resan åtskilliga
slag, såsom oxar, kor, kalvar, svin, får, höns m. m. Samt följande
matvaror: 672 lispund kött (1 lispund = 8,5 kilogram), 330 dito
stock-fisk, 224 dito smör, 1,248 dito bröd, 3,360 kannor ärter, 3,360 dito
korngryn, 15,680 dito dricka, som efter några veckors vistande i
Nordsjön surnade. Sedan var vatten vår mesta dryck och det ofta
osmakeligt och fullt med maskar.» När man ätit sig igenom detta
program, som för manskapet tedde sig ungefär sålunda: tre dagar i
veckan salt kött, tre dagar stockfisk och en dag fläsk samt härtill
ärter och korngryn, var det säkerligen rätt behagligt att få den
omväxling i dieten, som provianteringen på Java erbjöd. Här inköpte
skeppet Finland under resan 1779 bl. a. 7 bufflar, 400 höns, 72 änder,
24 sköldpaddor, 400 sköldpaddsägg och 400 kokosnötter för att icke
nämna kaffe och pudersocker, tobak och kalebasser med friskt vatten.
Utom de nämnda drickandevarorna fanns naturligtvis brännvin
ombord, varav besättningen varje dag erhöll en efter omständigheterna
lämpad sup, arrack till punsch, som för manskapets del bryggdes i
en stor balja på däck två gånger i veckan. För befälet fanns dessutom
ett rikligt förråd av allehanda viner.
Ombord på ostindiefararen härskade som sagt samma ordning som
på ett krigsfartyg, man fick ju f. ö. vara beredd på att försvara sig
såväl mot sjörövarna på Madagaskar som mot handelskonkurrenterna.
En del av kaptenerna voro också militärer såsom sjöhjälten af Trolle,
som förde kompaniets första fartyg. Med undantag av navigeringen
och disciplinen hade kaptenen likväl icke mycket att säga till om.
Den högsta makten ombord hade kompaniets betrodda superkar görer,
på vilkas axlar ansvaret för det ekonomiska utbytet av expeditionen
vilade. De försålde den medförda lasten och ombesörjde inköpet av
den viktiga returlasten. Enligt instruktionerna var det endast
super-kargörerna, som skulle komma tillsammans och rådgöra om allt som
rörde skeppets säkerhet och kompaniets intressen, ej kaptenen. Dessa
bestämde också vilka hamnar fartyget skulle angöra, när det skulle
gå till segels o. s. v. Betecknande för deras maktställning äro några
bevarade skriftliga order till kaptenerna. Besättningen hade i
kompaniet en efter dåtida förhållanden mild herre, som stod på dess bästa.
Genom en viss procent, som lades på köpesumman vid auktionerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
