Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äldre folklivsmålningar från Finlands svenskbygder. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io 6 Bertel Hintze
låta sig den minsta personliga avvikelse från själva förebilden — och
om detta drag verkat splittrande på det konstnärliga helhetsintrycket
i hans tavlor, har det i stället i så mycket högre grad kommit deras
kulturhistoriska värde till godo. Utpräglat göra sig dessa egenskaper
gällande redan i hans tidigaste skildringar från Österbottens
svenskspråkiga kustsocknar — en serie stuginteriörer med figurer från
Lappfjärd invid Kristinestad, bild 8, vilka utförts 1870, det vill säga sju år
efter det Liljelund tillsammans med Jansson gjort sina första försök i
Ekmans ritskola. De synnerligen talrika målningar med motiv från
folklivet i Lappfjärd, Övermark, Korsnäs, Bergö eller Vörå, vilka
han utförde under de följande decennierna, äro ej sällan brokiga i
tonen — en kanske alltför mekanisk återspegling av de österbottniska
dräkternas och möblernas utomordentliga färgrikedom — liksom den
tablåaktiga uppställningen och det idyllik-anekdotiska greppet visar
honom såsom den mest typiske representanten för düsseldorfskolans
novellistiska bondemåleri i Finland. Men såsom ett arv efter hans egna
förfäder ur allmogen finner man i stället i dessa arbeten en ytterlig
trohet mot motiven, ett levande intresse för det etnografiskt
betydelsefulla och utpräglade, en rättfram fastän försynt saklighet och
framför allt en finhet och en hängivenhet i detaljåtergivandet, som
hade anstått en modern konstnär av Otte Skölds läggning. Ej sällan
vilar det även en dämpad värme över hans verk, en stämning av
stillhet och ro, som framför allt i hans tavastländska interiörsbilder —
höjdpunkten i Liljelunds skapande — kan få någonting andaktsfullt
över sig. Ingen har heller så träffande som Liljelund fångat den
pa-triarkaliska grundtonen i det svenska Österbottens storbondekultur,
dess rika, festliga bredd och dess stolta, självmedvetna och ofta
aristokratiska människotyper. På ett övertygande, ofta fängslande sätt
framträda dessa drag i hans stora figurbilder, sådana som det återgivna
brudparet från Vörå socken, bild 6—7, arbeten, vilka vid sidan av Janssons
åländska bondbrud höra till de märkligaste dräktbilderna i finländsk
folklivsskildring. Den målarbegåvning, som talar ur dylika redbara
verk, har visserligen ingenting av en Gallén-Kallelas genialiska
djärvhet och rika skaparkraft och ännu mindre av en Adolf Tidemands
dramatisk-patetiska fantasiflykt — men i stället så mycket mer av
den personligt anspråkslösa, samvetsgranna och inträngande realism,
som gjort hans arbeten till oersättliga dokument över en kultur, vars
omärkliga och långsamma dödskamp vår egen tid bevittnat. Sett ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
