Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Ernst Klein
hela salarna. Så gjorde också roslagsborna, medan norrlänningarna
tyckas ha föraktat sälköttet och bara tagit vara på späck och hudar.
Av köttet fick man åtminstone salt mat för vintern. Förtjänsten på
späck och hudar tycks länge ha varit klen. Redan Cneiff visar, att
jägarna knappt ha driftkostnaden igen, och detsamma torde i våra
dagar gälla för Runös vidkommande. Även J. A. Lings beräkningar
från 1910 visa, att det för norrlänningarna blir klen förtjänst på
färdresorna (Från skog och sjö, 1910). Att dessa resor inom
Sverige numera så gott som upphört, är därför föga att undra på. Där
de alltjämt bedrivas, beror det dels på att man inte har kommit sig
för med att söka annat, mera lönande arbete, dels otvivelaktigt på ren
jakt- och äventyrslust. Här se vi i våra dagar kanske den sista resten
av den karaktärsläggning, som en gång gjorde nordborna till vikingar:
kärleken till ett liv, obundet av vardagsplikter men överfullt av
spänning och äventyr. De långa, mörka vintrarnas tvungna enformighet
och dådlöshet ha i det längsta hos de fattiga kust- och skärgårdsborna
framkallat detta överflöd av energi, för vilket de vanliga
livsuppgifterna synts för små och obetydliga. Samtidigt som vår tid med dess
högre vardagsstandard och livligare arbetstakt gjort sig gällande även
längst ut i havsbandet, försvinner denna uppladdning av energi och
därmed även det behov av våldsam urladdning, som vikingalynnet
ytterst synes ha varit.
Vi ha nu lärt känna de viktigaste metoder och redskap, som
säl-jakten i våra dagar äger att uppvisa inom den svenska delen av
Östersjöområdet. Utrymmet tillåter oss ej att utsträcka vår undersökning
till andra kuster. Vi skulle eljes finna, att man på andra håll gjort
helt andra uppfinningar för att nå samma resultat, men också, att vår
svenska säljakt i sina uråldrigaste och mest karaktäristiska drag utgör
en del av den subarktiska och arktiska människans gemensamma
kultur. Liksom våra vanliga sälarters förekomst i Östersjön och
Bottenhavet är en relikt från istiden, då dessa vatten voro rena polarhav, så
föra oss säljaktens ålderdomligaste former säkerligen utan avbrott
släktled efter släktled tillbaka till istidens folk, vilka just i sälen hade
sin förnämsta närings- och livskälla, som de envist förföljde längs
kanten av norra halvklotets iskalott. Det var troligen i det ärendet, som
de en gång såsom de första kolonisterna landade på Sveriges kust med
sina benspetsade spjut och harpuner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
