Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötsk trädgårdskonst. Av Bengt Cnattingius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r54
Bengt Cnattingius
Fougberg omkr. 1810 med terrasser, häckar och ett lusthus. Den
utvidgades sedan av Chr. Stenhammar omkr. 1820 och erbjuder stora
likheter med tyska Biedermeier-trädgårdar exempelvis av Daniel
Mül-ler eller av R. Forsberg i Sverige.
En betydande anläggning är Asby kyrkoherdeboställe, bild 9, 10, som
anlades av den fromme naturvännen, prosten Anders Hedner på
1840-talet. Under sina studier i Upsala hade han insupit fosforistisk
romantik och på lediga stunder studerat botanik. På somrarna hade han
konditioner vid herrgårdar som Hagebyberga i Södermanland och
Medhamra i Östergötland, där han fick tillfälle att på nära håll se
huru en engelsk park gestaltades i mindre format. I en efterlämnad
dagbok ger han många uttryck åt sitt natursvärmeri och starka
botaniska intresse. Med mycken möda och stora uppoffringar skapade
han vid Asby en verklig idyll. Han planterade alléer, bersåer, anlade
slingrande gångar, byggde lusthus, bild 8, och t. o. m. en liten ö —
»Lycksalighetens ö» kallas den naturligtvis — där han samlade
sällsynta växter från olika håll. Alla hans älsklingsställen fingo namn:
Ekoterrassen bakom byggnaden, bild 9, Najadernas grotta längst ut
i parken med hans monogram AHDR 1846, Eols håla, Älvtallen. Och
sjön, hans ögonsten, fick namn efter hans kära maka och kallades
Matildas spegel. För att få bokplantor sände han iväg ett bud den tio
mil långa vägen till Omberg. När han inte lyckades förverkliga sin
innerligaste önskan att inplantera svanor i sjön, så lät han sitt
slöjdkunniga faktotum Fridlund tillyxa sådana av trä, och sedan brukade
han beständigt glädja sig åt svanornas gungande rörelse på vattnet.
Prästernas insats som trädgårdsodlare är en kulturgärning bland de
många, som gjort detta stånd till en av bärarna av den svenska
landsbygdens kulturella och ekonomiska liv i äldre tider. Som förmedlare
mellan de högre stånden och allmogen ha de spelat en roll, vars
betydelse ännu icke utretts. Men när man går närmare in på denna
gärning skall det visa sig, hur klokt och försiktigt de upptagit och
omsmält nya impulser och hur de färdigbearbetat dessa i en för allmogen
tillgänglig form. Det är den, som sedan blir det fjärde ståndets
egendom och i bästa mening ett nationellt arv, vilket en omild lagstiftning
i våra dagar börjat spoliera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
