Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modelejon i bondedräkt på 1600- och 1700-talen. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 o
Sigfrid Svensson-
Högserum, där man nyttjade »grå Wallmarströjor med helt långa
skörten som räcka til knäna». Åstrand, som meddelar detta i sin
beskrivning över Öland, förklarar också orsaken: »At desse så
van-slägtas ifrån forna Ölandsdrägten, har förmodligen kommit deraf, at
de bo närmast Calmar stad och aldra mäst efter pestetiden blifwit
utblandade med smålänningar».
Till Skåne nådde livrocken först mot slutet av 1700-talet, och i de
sydöstra delarna av provinsen kom den aldrig i bruk. Några
modelejon kunde den snart inte heller fresta längre. Den hörde till en
föråldrad garderob, och ute i stora världen bars redan en dräkt, som var
helt annorlunda.
När det ungefär samtidigt i slutet av 1600-talet i olika socknar
åstadkommes sockenbeslut för att förhindra nyheters införande i den
gamla dräkten, så vittnar detta om att de nya franska moderna då
börja synnerligen starkt och på olika sätt göra sig gällande. I ett
protokoll från Rimbo socken i Uppland från år 1675 bestämmes, att
»alla bondehustrur och döttrar som begynt bruka franska seder och
hufvudbonader skulle ledas ur kyrkan innan gudstjänsten började».
Beslutet vittnar om hur en svensk landsförsamling på sitt sätt och på
sin tid försökte bjuda motstånd mot Frankrikes alltmer framträdande
roll som modets härskarinna. Det betydde, som vi ovan sett ifråga om
livrocken, föga mot den väldiga och förföriska. Och hur grundlig
segern blev, framgår bäst av att dess följder ännu vara; än i dag är det
Paris, som i hög grad dikterar världens mod. Betecknande är också
sakernas vidare utveckling i Rimbo. Inte ens för några år kunde
nämligen där de franska modenyheterna stävjas. Redan år 1684 har
pastorn i församlingen anmärkt, att i socknen införts »den förargeliga
klädebonad, som kallas franska kåpor och blef straxt af de rika
qvinfolk emottagen».
Ett dräktplagg, som det nya modet förändrar för båda könen, är
skodonen. Stämmoprotokoll vittna här om åtskilliga inre slitningar
i bygderna. Så beslutes det i Vingåker år 1693: »Smala skoklackar
som unge drängar nyligen med församlingens stora missnöje hafwa
tagit före at bruka, skole afskaffas och stadiga och alfwarsamma åter
upptagas». Den tilltagande oseden i klädedräkten skyller man främst
på hantverkarna, »en part lättsinnige, ostadige, wispsinte och
högfärdige skräddare och skomakare». Det bestämmes också, att dessa inte
få göra andra kläder och skor, än som kyrkoherden och församlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
