Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modelejon i bondedräkt på 1600- och 1700-talen. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 o
Sigfrid Svensson-
skåpet, bild i. Men enligt vad som tidigare i denna uppsats sagts,
skulle han halvannat århundrade tidigare kunnat göra samma
reflexioner om denna »nationella» dräkt. Och det med mycket större
skäl. Ty på 1600-talets första hälft gingo troligen de skånska
bönderna klädda herremansartade på ett sätt, som inte har haft
motsvarigheter förrän i våra dagar. Den gången var det Skåne, som
nåddes först av kulturvågen från kontinenten. Däremot hade den dräkt,
som väckte Ehrensvärds misshag, nyss börjat brukas i Skåne, och den
var, som vi ovan sett, egentligen ett sekel efter sin tid. Detta kan i
alla fall till en början vittna om att den gode greven inte är så säker
i sak, som han är tvärsäker i tonen. Folkdräkternas problem är inte
så enkelt, som han tror. Denna uppsats har liksom Ehrensvärds
anmärkningar endast behandlat en sida av saken: modelejonens
betydelse. Den är inte oväsentlig. Ty det är modelejonen, som skapat de
bygdeskiftningar, som är en av de främsta orsakerna till
folkdräkternas popularitet i våra dagar. Hade inte nyheter införts i dräkten —
som genom att de inriktats på olika saker och skett på olika tider
också blivit olika i olika bygder — skulle bönderna i stället kommit
att bära en likartad uniform, som visserligen varit ett forntidsminne
men ett stelnat sådant utan spår av utveckling och levande liv.
Modelejonen ha inte heller varit simpla kopister, som Ehrensvärd tror,
och en jämförelse mellan de plagg, som återgivits här, och
modedräkternas tillbehör skall också vittna härom. Den brist på egen tilltro,
som Ehrensvärd beskyller den svenska bonden för, jävas av de många
sockenstämmobesluten till vakt om sockendräkten. Hur utpräglad
bondestoltheten i själva verket var, framgår också av ett
riksdags-mannaval i Skåne 1751. Bönderna i Villands härad vägrade då erkänna
den av övriga härader valde riksdagsmannen Nils Mårtensson, och
deras talesman framhöll, att de ansågo honom vara halv adelsman,
ty som han »icke brukar någon rätt bondedrägt eller sådana kläder
som han och andra bönder, så måtte han vara något mera». Som en
komplettering till denna uppsats och Ehrensvärds anmärkningar bör
det slutligen sägas, att vid sidan om alla nymodigheterna visar det
folkliga dräktskicket i Sverige många drag, som måste vara uråldriga.
Inte mer än femtio år innan Ehrensvärds dagboksanteckningar kommo
till, skriver Linné om flickorna från en närbelägen landsända: »De
hålla sina förfäders uhrgamla seder och klädedräkt så helig som
någonsin någon fröken de aldranyaste moder ifrån Paris».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
