Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tova, en målad timmersal. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 8
Sigurd Erixon
form och är en intressant produkt av 1600-talets snickeri. Dess
insida är elegant snidad i renässans och gör med sina dubbla bågfält ett
rikt intryck, bild 7 och 10.
Anderstugan är ett ståtligt rum, på en gång kärvt och festligt,
enkelt och förnämt. Trots de låga väggarna känns det högt och
rymligt genom att innertaket till en början följer yttertakets resning
och först vid dess mitt får formen av ett vågrätt mellantak. Utanför
anar man ej denna rymd och lyftning. Denna motsättning mellan
det yttre och inre måtte haft sin särskilda tjusning. Man möter den
ofta i nordisk arkitektur. Den hör både ihop med vårt klimat och
våra byggnadsmaterial. Det är samma estetik, som går igen i den
gamla nordiska hallen och i våra bondstugor både i gammal och ny tid.
Innertaket uppbäres av ganska tätt liggande spärr ar, som i sin tur
vila på två sidoåsar och rummets långväggar. Den kraftiga ryggåsen är
undanskymd av det plana mellanpartiet. Även vardagsstugan har
ett tredingstak av denna form, men det har en annan uppbyggnad av
något yngre karaktär. Konstruktionen och profileringarna tyda på
att anderstugan ej är mycket äldre än målningen i det inre och att
den sålunda härstammar från omkring 1640-talet. Vardagsstugan
förefaller vara ungefär hundra år yngre.
Anderstugans fönster äro breda och låga och sakna foder i det inre.
Mittposten är i alla tre fönstren rikt profilerad och snidad med
pärlstav, bild 8.
Eldstaden är osedvanligt ståtlig. Det är en stor, dekorativ, öppen
hörnspis, murad av tegel med vackert profilerade pilastrar och helt
vitlimmad. Den ger rummet mycket av dess värdighet. Längs
väggarna ha väggfasta bänkar löpt, vilka alla rekonstruerats av
Mandelgren. Nu återstår endast bänkpariet utmed norra väggen, bild 8,
och ett stycke från en annan vägg. Dessa bänkar äro synnerligen
märkliga. De äro de enda i sitt slag, som finnas bevarade i något hem
i Sverige från 1600-talet, och då de dessutom ha profilerade
framstycken och en intressant konstruktion, blir deras dokumentariska
värde mycket stort. Vi ha helt enkelt ingen möjlighet att för vårt
inre öga frammana en riktig stuginteriör från denna tid utan deras
hjälp.
Det som emellertid är rummets främsta prydnad och gårdens
stolthet, är målningarna på väggar och tak. De ha så småningom
mörknat och äro nu delvis mycket skadade, men de tjusa alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
