Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett karolinskt slott (Strömsholm). Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT
KAROLINSKT SLOTT
HEDVIG ELEONORAS STRÖMSHOLM
Av GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
Den karolinska tiden är för vår byggnadskonsts
vidkommande en inom sig sluten period, klart avgränsad från den föregående
och den efterföljande. Den bryter med den nordtyska smak, som så
gott som helt behärskade arkitektur och inredningskonst under yngre
Vasatid, och den lämnar blott litet i arv åt den av holländska och
engelska element dominerade Fredrik I:s-stilen. I vår frusna mark
låter den hela den romanska barocken och klassicismen blomma, och
alla former få en rasande växtkraft, som om man överfört ett
sydländskt klimat hit och fått det att gå folket i blodet. Karolinsk tid —
det är Jean de la Vallée och Tessinarna och Ehrenstrahl och Precht,
det är Drottningholm och Stockholms slott, alla de romerska
stadspalatsen och de fransk-svenska lantslotten med svällande stucktak
och prunkande guldmöbler, alla de romerska centralkyrkorna med
Berniniänglar smattrande över altaren och stormansgravar. Intet av
den livliga prakt, som för vårt medvetande framträder som stilens
huvuddrag har något inre samband med de tre beundransvärda
konungar, vilka redo för rusthållet under skedet — den rastlöst
verksamma Carl X Gustaf, den sträva och sparsamma Carl XI och den
dådlystna och asketiska Carl XII. Ingen av dem grep heller tillfället
att ta del i konstutvecklingen och att genom personligt stöd befordra
den — som Johan III en gång gjort och Gustaf III skulle göra. Den
rollen sköttes av en kvinna, som levde här i landet under nära nog
hela perioden — den förstnämndes maka, den andres moder och den
tredjes farmoder — riksänkedrottningen Hedvig Eleonora.
Ordet »karolinsk» har emellertid fått en speciell klang, som vi
ogärna associera med intryck från skön konst och i varje fall icke med
pompös ståt. Det är den sista av Carlarna, som styrt om att ordet
blivit klätt i en stramt åtsittande soldatrock och att vi med det för-
14 — Svenska kulturbilder //.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
