Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett karolinskt slott (Strömsholm). Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8 Gunnar Mascoll Silfverstolpe
knippa ungdomlig äventyrslystnad, vanvettig tapperhet och fåmält
heroism. Då jag i överskriften till denna uppsats betecknar
Strömsholm som ett karolinskt slott, är det icke bara för att ånge, att det
tillkommit under denna historiska epok, utan även för att markera att
det som få monument i landet speglar en sida hos tiden — den, som
varje svenskt barn känner till, som läst Heidenstams Karolinerna.
I bebyggelsehänseende har den västmanländska slottsdomänen,
där den ligger i en mild Mälarnatur mellan två blänkande vatten
och genomskuren av en strid ström och en kanal, naturligtvis inslag
från andra tider än de karolinska — slottets källare bestå av
Vasamurar, kapellet är färdigställt omkring 1740, paradvåningen
uppvisar en rad graciösa gustavianska interiörer och den med slottet
nära sammanhörande stuterianläggningen är huvudsakligen utformad
vid 1800-talets mitt — för att inte tala om ali den rent moderna
bebyggelse, som den omfattande institutionen krävt. Dessa så att säga
främmande inslag göra sig dock icke mycket gällande. Strömsholm
är karolinskt. Det vita slottet med de osmyckade lisenerna och
fönsteröppningarna och med de högvälvda men spartanska trapporna
anger ledmotivet, som föres vidare bortom de som soldater skyldrande
alléträden i de röda enkla trähus, som nu bilda ett par förgårdar. Men
även andra faktorer, svårare att gripa än de rent arkitektoniska,
förstärka stämningsanslaget. Strömsholm blev aldrig byggt och taget i
bruk för hovets representativa liv. Hedvig Eleonora, som ägde det
och lät sin arkitekt, Nicodemus Tessin d. ä. skapa anläggningen,
vistades där mindre gärna än sonen och sonsonen. Intet av de kungliga
slotten figurerar så ofta i Carl XI :s lakoniska dagbok som Strömsholm.
Ideligen på sina även efter moderna begrepp rastlösa resor tog han in
här — för att mönstra trupper, för att granska hingstarna vid det
redan under Gustaf Vasas tid anlagda stuteriet och för att jaga björn
och varg och lo eller mera ofarligt villebråd i omgivningens skogar och
på dess åsar och öar. Och nästan ifrån den 2 januari 1689, då den
sjuårige prins Carl — enligt faderns militäriskt kärva anteckning i
dagboken — för första gången »lååg uthi sinna rum och kåm i manfålks
händher» var han konungen följaktlig vid dessa åt manliga idrotter
ägnade besök; i denna och i Kungsörs likartade terräng övade han sina
tidigaste jaktbragder, och det var förmodligen på Strömsholm som han
under Reutercrantz’ eller Gustaf Hårds ledning lärde sig rida. Åt en
av osedvanligt ståtliga lindar inhägnad plan söder om slottet ger trå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
