Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett karolinskt slott (Strömsholm). Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8 Gunnar Mascoll Silfverstolpe
sysselsatta soldaterna. Källarna från Vasaborgen bevarades dock och
en del av det gamla teglet kom till användning i det slott, med vilket
Nicodemus Tessin d. ä. ersatte det massiva fästet. Det är sålunda icke
av estetisk beräkning, som slottet placerats ute i den svallande
strömmen — det för ett karolinskt lantslott egenartade läget ger en
påminnelse om tider, då det kunde vara gott att ha svåröverkomligt vatten
omkring det fasta huset. Omkring 1681 stod slottet färdigt så som det
nu står från grund till torn — men oinrett. Typen — den
rektangulära byggnadskroppen med markerade mittpartier och med fyra
vidhängande hörntorn — är oss ju välbekant från andra tessinska
landsslott, för vilka Drottningholm varit den magnifika förebilden, och
välkända äro också fasadernas uppdelning med släta lisener och med
tämligen rikt utbildade takpartier. Men alla former äro här mera
återhållsamma än å Mälsåker och Salsta och Sjöö. Portalens doriska
överstycke med drottningens konstrikt flätade initialer är nära nog den
enda detalj, som vittnar om någon glad utsmyckningslust. Intrycket
av manlig stränghet förstärkes under vandringen inne i slottet (vi
passera då utanför den nuvarande s. k. kungliga våningen) där
trappor och korridorer helt verka genom ädla proportioner och genom den
lugna rytmen hos alla profiler. Det uppe under takets mittkupol
inrymda kapellet är som förut nämnt inrett omkring 1740 — av
Ulrika Eleonora d. y. — men det återgår så gott som helt på den äldre
Tessins ritningar. I detta, i en kvadrat inskrivna cirkelrunda rum
möter samma klara och kyska formgivning.
Det lider emellertid intet tvivel om att denna slottsbyggnad, som
med sina nakna klassicistiska former ter sig som en idealmiljö för en
äregirig, Plutarkläsande konungason, blivit åtskilligt enklare och
kyligare i formen än som åsyftades, då den först anlades. Tessins i
Nationalmuseum bevarade ritningar tala oförtydbart om att den var tänkt
med en rikare utrustning, även om orneringen skulle hålla sig inom
den måttfulla fransk-svenska klassicismens ram. Om anledningen till
att Hedvig Eleonora lämnade slottet ofullbordat vad inredningen
beträffar, känna vi intet. Redan 1672 hade hon i slottets närhet
igångsatt andra byggen, och det var i ett å borggårdens nordvästra sida
uppfört trähus, vilket något senare fick en pendant i söder, som
riksänkedrottningen och hennes familj togo in med det obebodda slottet
ständigt för ögonen. Dessa byggnader — den förstnämnda i en karta från
1722, bild 6, kallad »deras Kungl. May:ters Logementer» och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
